Sämsta dagen på länge

Varit astrött hela dagen i skolan, knappt kunnat hålla ögonen öppna och alla människors röster har känts som psykosljud som stutsat fram och tillbaka i mitt huvud och skapat ett enda kaos. Och inte nog med att jag började 8 och slutade halv 5, jag har en 1, 5 lång håltimme innan sista lektionen. På det så har jag fått en ledbandsskada i knät så måste halta runt som en drogad apa. Mina hörlurar har gått sönder så får använda skitlurar från iphone.
Men hur som helst så tänkte jag ta tillfället i akt och leta reda på min vän, som skulle befinna sig på något café i stan, under min långa håltimme. Men så klart så är ju min mobil död sen efter första lektionen och laddaren är hemma. Jag kommer ner stortorget i Växjö och sen pallar inte mitt knä mer så jag får vända och gå tillbaka till min skola, som i och försig ligger ganska centralt. Nu är det en timme kvar tills jag börjar och min trötthet börjar omvandlas till rastlöshet. Jag inser ganska snabbt att jag inte kommer kunna sitta i en timme och glo in i en vägg, så jag bestämmer mig för att försöka vandra ner till torget igen och kolla mitt kontoutdrag (av någon outgrundlig anledning). När jag kommer vaklandes på ett och ett halvt ben(känns det som) så är kontoutdragsfunktionen på automaten tydligen inte tillgängligen just denna dag.

*PUHHST*

Jag kommer tillbaka till skolan än en gång, och de sista 50 minutrarna var några av de värsta i mitt liv. Ledsmärtor från knät, sömnbristsångest, oerhörd psykisk och fysisk trötthett, extrem rastlöshet, oro över hur jag ska kunna hitta min vän i stan utan mobil eller dator.

När min skoldag tillslut är över vandrar jag mig ner mot centrum. Men min vän hade sagt att hon antingen kommer vara på Askelyckan eller Bubbelhouse. Men på båda ställena finner jag endast avsaknaden av hennes existens. Men mitt på storgatan ser jag mina två bästa vänner som står och lyssnar på invigningen av Växjö Pride. Jag blir glad rusar fram mot dem och vi pratar om missförstånden om plats osv.
Men efter en stund beger jag mig, som alla andra dagar, till en liten Thaibutik för att köpa mina jättestarka nudlar med mycket protein i. Jag bestämmer att vi skall mötas upp på samma plats igen efter jag ätit nudlarna på Pax, en fritidsgård i stan. Men när jag kommer tillbaka till storgatan är det helt folktomt. Festen är slut och folk har tagit sitt pick och pack och dragit därifrån, även mina vänner. Jag tänker att de kanske är på något av de caféer vi brukar sitta och fika på, så jag går genom hela Växjö stad med min ledbandsskada i knät och värken tycks bara bli värre. Jag bröjar ge upp mitt letande och går tillbaka till Pax där man kan låna datorer, vilket jag nyttjar, och skriver till min vän på facebook. Det visar sig då att båda dragit hem utan att ens meddela mig. Inte för att jag hade kunnat se det på mobilen, då den var död, men ändå, känns ju som en bra grej att göra.

Fan vilka i-landsproblem jag lider av hahahh