Jag lever mitt liv men jag vill inte ge upp

Hatar att låta som en jävla kravdrivare men genom alla dessa tider har jag känt mig deprimerad för att allt bra händer alla andra men för mig händer bara skit T~T först jag har länge nu känt mig som jag suttit kvar länge i flugskiten utan att nån någonsinn fult har brytt sig. Jag är inte emo men jag har inget mot dem eftersom jag accepterar dem lika mycket som allt annat, förutom kommunismen,nazismen,socialismen etc.
Alla mina förälskelser slutar alltid med att jag är den ända som någonsin kände så. Ingen av dem verkade förstå hur jag var.
Iallafall den tredje och sista var den enda sanna som jag nu känner som att hon verkligen på något sätt vill finnas där för mig även fast hon är rätt blyg.den första har all rätt att göra ingenting. den andra gav ingenting fast hon lovat att finnas där...
Att vara med i en grupp handlar inte om att ska känna sig som en grupp-wannabee, man har all rätt i världen att sitta ensam men en grupp är till för att hålla alla ihop som vänner och för att inte frysa ut någon som känner sig ledsen av depression. är rätt irriterad på en kompis som ser grupp-systemet i hel vinkel.