Skriver av mig.

Städat hela huset idag. Tjänat 500kr på det. Helt okej om jag får säga det själv!

Startade datorn mest för att jag vill spela Pokémon FireRed, som jag påbörjade igår (snälla gud säg att filen sparades...), men tänkte att jag kan ju ändå logga in på facebook osv. Så kände jag hur jag typ fick ångest inför att logga in på facebook. Fick återigen en släng av oro, separationsångest, kände mig desperat för att jag och Wevs inte pratat på ca 2 dagar (känns som tre veckor eller något). Lite samma känsla där igen som förut, fast inte lika starkt.

Så beslutade jag att, näe, nu ska jag ta itu med de här känslorna. Jag känner ju dem uppenbarligen för att jag blivit orsakad dem tidigare i mitt liv och det har skapat en mönster, som gör att jag skapar antaganden och målar upp situationer och får ångest.

Så det jag tänker göra är att känna mig in i känslan, och tänka ut när jag kände så här förut och/eller första gången, minnas situationen och försöka förstå mig på den med ny visshet. Förlåta dem som utsatt mig för känslorna och triggat igång dem, genom att tänka mig in i deras situationer. Inte bara situationen i relation till mig, utan faktumet att de själva varit trasiga. Det är bara _så himla svårt_ då jag har vaga minnen, och när jag försöker tänka på dem så springer de iväg och gömmer sig igen, för min försvarsmekanism-hjärna har lärt sig att tränga undan alla känslominnen som innefattar triggerpoints.

Också förstå att jag inte behöver vara klängig eller bli orolig, acceptera situationen och ta allt som det kommer istället. Acceptera att det som är meningen att hända, kommer att hända oavsett om jag försöker ta det i egna händer, när jag ju inte ens vet vad som kommer att hända. Vi kan aldrig veta, som sagt så målar jag ju bara upp scenarion utifrån mina erfarenheter!
Så att ja, lämna mina fysiska och jordliga begär för att utbyta kärlek med Gud, kärlek som är mycket större än jordlig kärlek någonsin kan vara. Förstå att min värld inte går under för att det som jag vill just här och nu kanske inte är vad som kommer göra mig lycklig i slutändan, och om jag bara överlåter mitt liv till Guds händer så kommer jag att få igen för all ångest och oro, vad som än är tänkt att bli.

Och vad jag säger här är inte att jag på något sätt tvivlar på vårt förhållande, så tolka det inte som det. Denna texten handlar helt och hållet om min healing of the heart, mina innersta tankar och besvär som nödvändigtvis inte har ett dugg med de yttre omständigheterna att göra.