Obligatoriskt gnäll. Som obligatoriskt tas bort imorgon.

Så jag är i min hemstad. Där jag är uppvuxen.
Är, som ni nog är bekanta med, ganska lättpåverkad. Så jag är lite halvfull.
Och detta tangentbordet vill mig något, så det är fan påfrestande att skriva ett blogginlägg.
Men jag gör det för er. Mina fem (FEM!!<333 Har inte ens så många vänner!) bevakare.

Så jag är i min hemstad. Halvfull.
Blir alltid så jävla deprimerad av denna staden. Jag har ingen aning om varför.
Bara en halvtimme utanför staden jag trivs bäst i. Men här vantrivs jag.
(Som ni märker, ljög inte rubriken. Gnäll.)
Jag lyssnar på Soul Asylum.
Smsar med J.
Blir lite gladare av det.
Lamabruden, som hon älskar att bli kallad, gör mig också gladare.

Men det känns som om den här staden tillhör mitt förflutna, och att det borde fortsätta vara så.
Som om jag växt ifrån allt.
Men jag trivs inte där jag bor heller.
(Fan, jag kan det här med gnäll-bloggande, känner jag.)
Jag vill bort.
Men jag vill ha kvar det jag har.
Åh, jag vet inte vad jag ska skriva.

Känner mig som sexton igen. Stjäl akvavit från pappas spritskåp.
Äter från hans kylskåp.

Vilken låt jag än lyssnar till på youtube, så kommer Sinead upp som rekommenderat. Känns som ett tecken på att jag inte stulit (lånat..) tillräckligt mycket alkohol.

Åh, jag vet inte vart jag vill komma med det här inlägget.
Men om jag slutar skriva och trycker "spara", kommer jag bara minnas vad jag ville ha sagt.
Så jag fortsätter.

Okej. Så jag är halvfull, deprimerad och ensam.
Slutsatsen får bli att jag borde bli fullare och sova tidigt.
Borde inte ha gått upp imorse.

Just det. Jag träffade mamma idag. Hatar henne.

Godnatt, folk.