Ååååh, sorg.

Eller frustration.

Jag tänker ta det här från början.
En vecka tillbaka.
Jag skulle tvätta. Vi hade precis storstädat, så vi slängde typ allt i garderoben i tvätten och tänkte att allt skulle bli skinande rent och mysigt och sådana saker.
När jag kom ner till tvättstugan såg jag en lapp på den ena maskinen, där det stod något i stil med "Maskin trasig. Kokar vid 40°C. Blahblah. Mvh, Blah Blahah i lägenhet blah".

Detta gjorde att jag bara hann med ett par maskiner. Alltså ungefär hälften av tvätten.

Nu, en vecka senare, har vi fortfarande kvar den tvätten plus den tvätt som blir på en vecka.
Idag har jag tvättid.
Jag börjar promenera ned till den äckliga jävla tvättstugan i en mörka jävla källaren, där bara troll och sånt bor.
Kommer in i tvättstugan.
Mycket riktigt, den ena maskinen är fortfarande trasig. Det hade jag väntat mig.
Men på den andra satt en annan lapp.
"Trasig" var vad det stod.

Blev förbannad, ringde Lamabruden och sa att jag ville gråta en skvätt.
Hon sa typ "Äh, skit i det. Vi kan tvätta det viktigaste för hand, sen gömmer vi resten i källaren. Köp med dig soppåsar hem!"
Med lite ny energi tog jag tag i tvättkorgen och började gå.
Halvvägs ut genom dörren går påsens handtag sönder och allt ramlar ut.
Ringer upp henne igen och ber henne komma ner dit för att hjäpa mig, medans jag sitter på en stol och surar.

Och nu sitter jag här. Skitförbannad!

Hatar denna jävla kommun. Och detta län. Fyfan.