Farmor

Igår fick jag reda på en sak.
Min farmor, som alltid varit där. Alltid varit glad och alltid älskat oss.
Hon har lever cancer, hon hade åkt för några dagar sedan för att hon mådde dåligt.
När de kollade henne så upptäckte de det. Hon är väldigt gammal.
Doktorerna tror att hon har ungefär 1 månad kvar att leva.
Jag borde varit redo för detta, hon är 91 år.
Men jag är inte redo. Det värsta är att jag är rädd att jag inte ska kunna njuta av den sista tiden jag har med henne.
För att jag är rädd för den dagen då jag kommer hem och mamma säger att hon har gått bort.

För ett år sedan så gick min farfar bort, en man som aldrig varit där för mig. Han lämnade farmor och flyttade till Örebro. Fram tills jag var 10 så visste jag inte ens att han var min farfar, trodde att farmors dåvarande man var min farfar.

Även ifall jag aldrig hade något starkt band med min farfar så var jag förkrossad när han gick bort.
Jag är rädd, har aldrig förlorat någon så viktigt person som min farmor förut, så när det väl händer så är jag rädd att jag inte kommer ta det bra.