100 år efter i tiden

Såg just Frozen en sådär 100 år efter alla andra. Ju äldre jag blivit desto mer avskräckt har jag blivit av Disneys stereotypa könsroller och ohälsosamma prinsessroller. (Även om det inte kan få mig att sluta älska filmerna jag växte upp med! ;w; )

Därför har jag varit lite extra skeptisk till Frozen, då orginalhistorien faktiskt kretsar runt en kompetent tjej som inte är helt insnöad på romans. Jag ville liksom inte se Disney slakta det konceptet. Dessutom gav jag Tangled en chans när den kom men pallade inte ens se klart den. ._.

Jag må vara cynisk men det grundar sig i att jag har standard! *^* Eller anser mig ha standard i alla fall!

Hur som helst såg jag den till slut... och blev positivt överraskad!



[SPOILERS]

Jag ska hålla mig kortfattad. Det första som förvånade mig var hur medryckt jag blev när storyn kom igång! Jag uppskattade till och med humorn, charmen och den tokiga bikaraktären. Ovanligt!

När 'Let it go' som jag hört spelas sönder och inte imponerats av gick igång gillade jag den faktiskt! Den växte något otroligt in context.

Trots att kärlekstemat hade force-memat in sig, att det i slutändan fanns en genomond fiende och trots att den starka huvudprinsessan till slut "behövde räddas" höll filmen måttet till slut! Jag blev imponerad över att Disney kunde släppa sin romantiska "true love"-fixering och visa att det finns annan, minst lika stark kärlek!

Passar på att göra den här posten nu eftersom Frozen-peppen nog kommer avta så småningom.

Jag ville nog mest få visa att jag kunde gilla någonting av allmänheten upphype'at som jag tidigare varit skeptisk till! *^*
Såatteh, NU ÄR JAG EN VANLIG DÖDLIG TYP.



....plus att Elsa är fett fabulös.