KÄRA BLOGGEN

Allting går ut för mig känns det som, jag kan inte bete mig längre eller kontrollera mig. Det måste ju vara något fel för man ska inte vara såhär, må så här eller känna såhär. Är så upptagen med att vara orolig och rädd att jag flippar ut och skrämmer iväg alla, inte för att jag direkt vågar träffa någon för vem vet vad de egentligen tycker?
Att boka tid tid till doktorn är nog dags nu, jag har låtit det här gå alldeles för långt. Jag vill inte vara isolerad längre, jag vill vara den där sociala som träffar människor och har kul. Jag vill vara lycklig men det känns totalt jävla omöjligt just nu. Vad fan hände? Jag orkar inte göra nånting, jag är så trött så jag orkar inte ens gå upp ur sängen längre. Duscha, tvätta mina kläder eller fixa mig. Allt är en endaste fet jävla röra. Hur fan kunde det bli såhär?