Döden.

Mitt huvud hatar mig. Minns att jag vaknade mitt i natten av världens dödligaste huvudvärk. Somnade nog om men vaknade upp senare och kände mig helt hjärnknullad. Mamma kom sen för att få upp mig ur sängen eftersom vi skulle hem och fixa lite, men jag var som en zombie haha det går fan inte att beskriva hur jävla slö jag var och huvudet bara gjorde ont. Trodde jag skulle spy.

Det är så skönt att ha mamma runt omkring sig när man mår dåligt, hon blir så gullig då. Hjälpte henne upp med julsakerna från källaren, sen duschade jag och kraschade i sängen. Tror jag sov i två timmar innan jag vaknade upp mycket piggare till en städad lägenhet. Lagade en enkel middag till oss innan hon var tvungen att åka iväg till morfar igen. Jag älskar verkligen min mamma även fast vi har våra bråk och tycker väldigt olika. Jag antar att mycket har med min pappa att göra, min ilska över hans beteende och mitt dåliga självförtroende o humör går ut över henne och jag hatar mig själv för det. Hon har fått stå ut med så mycket under sitt liv, tagit hand om andra, kämpat för att göra min pappa nöjd och trösta mig och min syster när han sårat oss. Hon är världens bästa mamma, trotts alla bakslag och hennes sjukdom så fortsätter hon.
Hon är fantastisk.