Mikaela!<3

Nu har jag sammanlänkats med en utav världens härligaste människor igen, efter att den där jävla satmaran la sej i allt och nästan tog livet av mej. Utan min Mikaela var jag halvt förlorad. Jag gick sönder både innombords och utvändigt. Jag skulle göra vad som helst för att sätta dej i klistret. Men jag är ingen elak människa, så enda klistret du sätt dej i är de du sätte dej i själv. Att se dej ledsen glädjer mej, för tack vare dej har jag gjort min familj nått väldigt illa. Men nu är de du som mår skit o jag klättrar på min lilla stege. Och nu har jag återvunnit min lycka. Har så otroligt många roliga minnen med Mikaela. Och jag har verkligen saknat henne! <3