Har nog aldrig skrivit om det här förut

Är det bara jag som blir besviken på långsikt över saker?
Typ som att om nåt händer som man inte riktigt ville att det skulle göra och det händer mer än typ 2-3 gånger så börjar man anta att det blir så varje gång?
Så till slut är man inte ens besviken över att det händer, man blir bara... van?
För så blir typ allt för mig :/
Om något händer mer än typ 3 gånger antar jag att det alltid blir så och då börjar jag förvänta mig det resultatet oavsett vad. Typ som att min hjärna har läst av ett mönster som den sedan baserar alla liknande händelser på oavsett faktorerna.
Till exempel om jag lär mig att 1+1=2, sen ser jag början av samma ekvation typ att jag ser 1+_=_ och då antar jag att det som är blankt kommer visa "1" och "2" utan att egentligen veta om det.
Det är ganska krångligt för mig att förklara hur saker fungerar i mitt huvud, och jag är inte så värst bra på att göra det genom text, men ja...
Ett annat exempel jag kan använda är väl att när jag upplevt att 1 person reagerat på mig på ett visst sätt väldigt många gånger så antar jag att alla kommer göra det, och om jag upplever något liknande med en annan person vars reaktionen börjar likadant, så säger min hjärna åt mig halvvägs genom den andres reaktion att "du vet vad som kommer hända sen för så har det alltid resulterat förut" och så liksom slutar jag, fastän sagd person kanske inte alls hade avslutat sin reaktion som tidigare människor utan reagerat på ett helt annat sätt och jag egentligen inte hade behövt sluta göra det jag nu gjorde, så gör jag det ändå för jag har redan läst av "mönstret".
Om min hjärna "lär sig" ett visst mönster, som te.x. : det är alltid jag som gör fel, det är alltid jag som borde be om ursäkt oavsett vad den andre personen gjort, om jag säger ifrån tycker den andre personen bara jag är jobbig och blir arg, etc, då går det nästan inte ta bort det beteendet. Det går men det tar sån tid och många i min närvaro har inte den tiden att ge som det tar för mig att vänja mig av med det.
Jag ser min hjärna lite som ett stort filskåp eller som en dator, den information som blir lagd där och de uträkningar som sitter där måste följas hela tiden varje sig jag vill det eller inte tills någon annan hjälper mig att programmera om mig eller byter informationen.

Har ingen aning om varför jag kände för att wall-of-text'a om det här men ja, det blev så nu...