Älskade Farmor. Saknade Farmor.

Idag är det ett år sedan min kära farmor gick bort.
Saknar henne fortfarande.
Hade inte tänkt på datumet, kom som en jävla storm när jag insåg vilken dag det var.
Gråter nästan i datorsalen i skolan, manligt.

Ibland tror jag knappt att det hände, att du försvann, men det gjorde du. Det finns dagar då jag helt har glömt bort det för det känns fortfarande som att du är här, men näe.
Har kommit på mig själv med att glömma det så många gånger, och blir lika jävla deppig varje gång.
Men idag ägnar jag mitt minne åt alla glada stunder, alla regniga dagar i husvagnen, alla gånger då jag satt i ditt knä och fick titta på dina ringar, alla resor utomlands tillsammans när du badade med mig, alla besök i det kärleksfulla huset som alltid luktade mat.
Men det huset är tomt nu, utan dig. Har inte ens vågat besöka det sen du försvann, för känslan av tomhet skulle slå mig så hårt i magen att jag vet inte ens om jag skulle klara av att stå upp.
Jag kanske aldrig sa det, och jag kanske aldrig påpekade det, men jag älskade dig. Så som bara ett barn kan. Och det kommer jag alltid göra, oavsett hur gammal jag blir så kommer jag alltid att vara det där lilla glada barnet när jag tänker på dig.

Du är saknad älskade farmor, trodde aldrig att hålet du lämnade efter dig när du försvann kunde kännas såhär stort och tomt.
Men nu finns du på den plats där du vill vara, där rosor aldrig dör.

"Gråt ej för att jag är borta, glädjs åt att jag har funnits"