hat

Jag har så mycket ångestladdat självhat inom mig just nu, men samtidigt så jävla mycket stolthet. Jag vet att jag ser ut som ett helvete, på alla sätt och vis, jag är en självisk idiot som är fake rakt igenom, jag är knappt bra på någonting alls, jag får aldrig behålla någon enda vän för att jag är som jag är, jag är så avundsjuk av mig att jag blir en total bitch ibland, jag kräver så mycket av andra när jag själv inte kan åstadkomma någonting. Men vad gör det? Det hindrar mig inte från att göra det absolut enda jag är bra på. Det spelar ingen roll hur ful jag är, jag kan fortfarande skriva. Det spelar ingen roll om jag en idiot, för jag kan ju fortfarande skriva. I de flesta fallen kan jag omöjligt säga att jag skriver bra, för alla som säger det är lögnare, och jag kan inte ta åt mig någonting. Men i stunder som dessa, så kan folk säga vad fan de vill.Jag skriver bra och din åsikt kommer inte nå ända fram till mig. Inte alltid, jag blir missnöjd med väldigt mycket av mina arbeten, men när jag väl lyckas få fram någonting vettigt, då är det jävligt bra.

Jag kommer förmodligen ångra att jag skrivit det här imorgon. Jag kommer återgå till att tycka att precisallt jag gör är dåligt, även skrivandet, men de få stunder som jag får uppleva en sådan här känsla av stolthet, då utnyttjar jag den till hundra procent - jag tänker inte slösa bort en sådan här känsla, för det här är förmodligen enda gången för resten av det här året som jag kommer få känna såhär.

" alt="" class="right_img block_img">