Fuck cancer.

Kära Jonathan,
Jag gick fram och hälsade på dig idag Jonathan, helt tvärsäker på att det var du. Vad tänkte jag med Jonathan? Kunde inte låta bli, han var identisk och min saknad så stor.

När jag tittade en gång till såg jag att han inte ens hade samma varma ögon som du Jonathan.

Han hade inte ditt smittande leende,
Han hade inte din glädje.
Han var inget som du var, bara en illusion min hjärna undermedvetet skapat.

Du Jonathan? Jag tänker på dig ofta, men jag trodde att jag processat bättre. Mitt undermedvetna hänger inte med.

Hur kan någon så osjälvisk inte få chansen att leva?
Hur kan någon så osjälvisk inte få fortsätta sprida sin glädje till människorna runt om kring denne?
Hur kan någon så osjälvisk råka ut för ett öde som ditt?

Fuck cancer. Jag saknar dig min vän.