We can be heroes.

Det enda som syna på skrämen är blod, sönderslitna köttstyckten och organ. De ligger utspridna över det kallade golvet, sönderslitna och liksom i takt musiken i bakgrunden.
Jag grimasherar och lutar ansiktet mot Elijahs nyckelben. Jag drar in den goda doften av schampo och svag herrparfym, låter den stanna i näsborrarna och på näthinnan. Tänk om den kunde stanna där för alltid, så att jag aldrig skulle glömma bort den...
- Är det inte slut snart? Mumlar jag, och sluter ögonen.
Han kväver ett fniss och jag känner sedan hans läppar mot min hals. Några sekunder senare svarar han mumlandes.
- Snart.
Orden är halvt kvävda, tack vare dämpningen av min hals. Men jag hör fortfarande vad han säger.
- Det sa du efter halva förra filmen också, gnäller jag, trots att ett leende spridit sig över mina läppar.
Nu tittar han upp, med den där oövervinnerliga gnistan i sina kanelbruna ögon. Jag måste slita bort blicken för att inte förlora mig helt och glömma bort vars jag är eller vem jag är.
- Hur kan jag ha fått någon så underbar som du?
Nu tittar han oroligt på mig, sträcker fram ena handen och lägger den på min panna.
- Är du sjuk? Säger han, med den där mörka älskhatade tillgjorda myndighetsrösten.
Jag puffar till honom, bildar ett litet mellanrum mellan våra kroppar. - Nej, seriöst.
Det blir tyst ett tag, jag iakttar filmen men håller koll på varenda rörelse han gör i ögonvrån. Tillslut ser jag att han inte kan ge sig mer, och han vänder sig mot mig och sätter sig i skräddarställning i soffan. Jag gör likadant. Öga mot öga.
- Jag älskar dig. Jag vill bara att du ska förstå det. Jag vet inte vad som hade hänt om jag inte träffat dig, om du inte börjat prata med mig den dagen. Förstår du? Jag är ingen utan dig.
Jag försöker få ut några vettiga ord ur munnen, men det gå inte. Fan, han måste tycka att jag är en idiot som bara sitter där med öppen mun...
- Jag älskar dig. Mumlar jag, med slutna ögon. Sedan tittar jag upp, ler snett och lägger armarna om hans hals.
Han drar oss ner, så att jag ligger på honom. Hud mot hud, svett mot svett. Sedan kysser han mig. Mjukt och med känsla. Igen tjej skulle ge vika för den kyssen, inte ens 12 åriga mellanstadieflickor. Inte om de får mig, 16 vintrar, på fall.
Filmmusiken började spela högre i bakgrunden, lugnare och avslutande - vilket betydde att filmen var slut. Bara eftertexterna kvar.
Men det gjorde ingenting.
Jag och Elijah,
Vi hade hela natten för oss själva.