Slynorna kan förbli avundsjuka, vår vänskap är ristad i sten

Battlealex brukar berätta för mig, relativt ofta, att folk är avundsjuka på henne för att hon har en sådan bästa vän, jag alltså. Till en början kunde jag skratta åt det och nonchalera det, men nu börjar det gå upp för mig, folk bör vara avundsjuka.
Det finns inte en människa som jag beskyddat så mycket. Som jag lagt mina vingar om och bett resten av världen dra åt helvete. Hade jag varit religiös så hade jag hellre spottat Gud i ansiktet och piskat Satan på stjärten än att överge min bästa vän, vapendragare och kompanjon.

Det faktum att jag alltid varit en hjärtekrossare, speciellt bland alla falska slynor som påstår sig vara vänner. Dessa har jag känslokallt övergett likt en hundskit på gatan. Men inte Alexandra, frågan jag ställer mig är; varför?
Faktum är att jag för en gångs skull har ett svar på det. Alexandra är ingen falsk slyna vars största livsuppgift är att behaga andra. Hon lider inte av ett liv utan ryggrad, hon har jävlaranamma som heter duga. Hon är en flummare som kan drömma långt utöver verkligheten, men ändå är hon här och nu. Och för att inte glömma, vem kan inte älska denna sensuella kvinna som beter sig som en skogshuggare för det mesta?

Sanningen är den att hon är precis som jag, vi är lika men ändå så olika. Vi pusslar ihop varandras styrkor och svagheter, vi beskyddar det som behöver skyddas och håller alltid varandra om ryggen. Vi har något många aldrig kommer få uppleva, vi har något som kallas för äkta vänskap. Något som på väldigt kort tid började ristas i sten, något som gjort att vi avslutar varandras meningar, tänker samma tankar, kan lista ut vad den andra tänker med en blick, något som gjort att vi alltid håller ihop oavsett vad.

Alexandra har en tvilling, men ack så olika dem är. Kanske är det så att hennes andra hälft egentligen föddes ett par veckor innan henne, oavsett så har jag svårt att se att det enbart är vårt uppfostran som gjort oss till de goda vännerna vi en gång skulle komma att bli, kanske ligger det något själsligt där. Kanske är det därför folk är avundsjuka, för att jag och Alexandra inte bara är bästa vänner, vi är som en enhet där inget kommer mellan.

Med det säger jag, Alexandra, du kan alltid räkna med din vapendragare. Jag älskar dig bästa vän.