...

Det är för mycket nu. Jag tror inte jag klarar detta. Snart är jag död.
Snart kommer min själ flyga bort från min kropp, bort till nästa level.
Jag kommer bara vara ett fult lik, ligga stilla på marken, inte kunna tänka, inte kunna prata. Ni kommer då slippa höra mitt klagande, visst längtar ni till den stunden, när det idiotiska problembarnet håller käften om sina jävla problem? Ni kommer slippa höra hur missnöjd jag är med min feta kropp.
Min kropp kommer efter några veckor inte längre vara fet. Men den kommer fortfarande vara ful.
Jag kommer alltid vara ful, spelar ingen roll om jag lever eller är död. Kulkul..
Säkert ingen som läser hit.. Ni läste nog bara första meningen, tänkte "Men jävla problembarn, håll käften nån jävla gång!" o sen funderade ni på om ni skulle sluta snacka med mig.
Detta är egentligen bara mina tankar som jag skriver ner, skriver det som först kommer upp i huvudet.

Vet inte hur länge jag kommer leva, framtiden är ganska mörk, kan inte se vad som väntar. Allt jag försöker planera går åt helvete, som vanligt.
Ingen verkar vilja vara med mig längre, alla flyr.
Kommer iallafall försöka spela positiv, glad etc. framöver. Kommer "må bra" och liknande.
Vill inte äta. Mat är äckligt. Dumt. Farligt. Man blir fet av det, jag vet det, jag har blivit det.
Jag hatar min kropp. Den är ful, fet, äcklig o trasig.

Jag är trasig. Vet inget som kan göra mig hel. Möjligen min pojke, men han är inte här.. Han är många mil bort..

Jag borde vara död, ofödd, aldrig påtänkt.

Ha det bra, om det ens är nån som orkar läsa hit. Kram..