Jinekologens blogg
Kille, 31 år. Bor i Göteborg, Västra Götalands län. Är offline och var senast aktiv: 6 mars kl. 11:59

Senaste inläggen
Ditt samtal står nu som 127 i kön7 januari 2022 kl. 13:07
Två år ändå,
5 januari 2022 kl. 15:22
Ni vet inte vad svårt är.
31 december 2021 kl. 06:43
När man återfår ett stulet (spel)konto Pt2.
20 december 2021 kl. 15:08
När man återfår ett stulet (spel)konto.
19 december 2021 kl. 21:00
Ber ödmjukast om lite blogghjälp.
14 december 2021 kl. 16:35
Jag vet inte ens
4 april 2019 kl. 11:45
Har ni sett en dalabjörn?
19 mars 2019 kl. 18:40
Den värsta typen av sadister
28 februari 2019 kl. 17:46
Blir alltid förundrad
23 februari 2019 kl. 16:43
Visa alla
Val, vilja kontra förväntningar.
God middag,
Sitter här på bussen påväg till jobbet igenom ett grått Göteborg. Idag ska jag inte gnälla som senast. Är mer rätt fundersam angående kommande val. Jag är rätt säker på vad jag vill, utbildning och kariärs mässigt. Men vet fortfarande att det valet skulle leda till jobbiga samtal och ja, konflikter troligtvis.
Jag är rätt sugen på att bli undersköterska, sedan specialisera mig och bli specialundersköterska inom äldrepsykiatri och demensvård. Tycker det är sjukt intressant verkligen. Nackdelen med det här är då min familj främst. De vet att jag är fullt kapabel till en svårare eller ja som de uttrycker det "bättre" utbildning. De vill att jag ska bli mer socionom eller psykolog. Visst, jag finner det som tilltalande yrken. Men med dessa kan jag inte arbeta där jag gör nu.
Jag har haft en del arbeten, men aldrig innan detta har jag funnit mig i ett arbetslag där jag verkligen trivs. Samt att jag inte fastnat för ett yrke på samma sätt som detta. Visst, de är inte speciellt välbetalt. Men skulle jag göra den utbildningen jag vill skulle min lön höjas med ca 30-40%. Då skulle jag tjäna bra enligt mig. Men ja, min familj anser att en bra lön är över 30 000 i månaden och inte då 25 000. Jag tjänar gärna några tusen mindre om jag verkligen trivs, för mig är det mer eller mindre en självklarhet. Så frustrerande att de förväntar sig saker av mig de själva inte uppnåt. Varför skall man prestera till sin fulla potential om det är mot ett mål som inte verkar vara så tilltalande?
Pengar är verkligen inte allt. Jag vill inte ha ett fancy arbete där jag har massa ansvar och så vidare. Jag vill ha ett arbeta jag finner varierande, intressant och trivsamt. Jag har försökt förklara det här för min familj. Men de menar då att jag bara är bekväm och "lat".
Blir så frustrerad. Vet inte hur jag ska göra. För de är sjukt viktiga för mig, familjen går först alla gånger för mig. Men jag vill inte spela på deras sätt mer än jag redan gör. Blir så trött bara, ingen aning vad jag ska göra. Vad hade ni gjort?