Kakelugnen, satir på verkligheten

Det finns en relativt välkänd filosofisk teori som handlar om verkligheten. Vi ser en kakelugn. Det är inget konstigt med det. Rakt av en kakelugn. Våra sinnen fastsäller dens existens. Vi ser den, kan ta på den och kanske känna dess doft. Men egentligen, menar teorin, så kanske den inte alls existerar.

Det våra sinnen ger oss är i grunden bara synapser. Elektroniska pulser i hjärnan som styr allt inom oss. Våra minnen, drömmar, personlighetsdrag och egentligen allt som gör att vi kan definera oss som den vi är. Det finns egentligen ingenting som kan konkret bevisa att detta är äkta. Allt i vår omgivning är bara resultatet av det vi upplever just då gdå, enom våra sinnen. David Hume, om någon vet vem han är, var också inne på det här och rörde till det rejält inom filosofisfären. Kort sagt, vi kan inte vara säkra på det vi såg för en sekund eller längre sedan. Vi kan inte vara säkra på vad som händer inom en sekund eller längre fram i tiden. Det enda vi kan vara säkra på är nuet. Just precis nu. Detta är vad Hume menar.

Om man grunnar på det lite för mycket, som jag gjort inatt, blire det ganska obehagligt. Det Hume sade som jag skrev i stycket ovan betyder kortfattat att vi inte kan veta vad som hänt. Detta pågrund av att våra minnen inte är mer än elektroniska signaler i vår hjärna. Vi kan heller inte veta vad som kommer hända, då tankar och föreställningar om framtiden också är baserade på samma signaler. Men sedan kan jag inte hålla med Hume om det tredje. Att vi kan vara säkra på det som händer just precis nu. Hume menar att vi kan vara säkra på detta då vi trots allt observerar och existerar i nuet. Att vår existens är fastställd, "jag tänker, alltså finns jag". Cogito Ergo Sum på latin. En av filosofins grundliga teorier.

Så då borde vi vara säkra på nuet? Jag tvekar. Vi tänker, så mycket vet vi och det ifrågasätter jag inte. Men, kan vi vara säkra på att våra tankar är i nuet? Det låter flummigt. Det är inte orealistiskt. Tankarna vi har är baserade på allting som påverkat oss genom hela våra liv. Från födsel till nu. Som sagt, elektriska signaler. Vi har dock ingen aning om vad det är som styr detta system av signaler. Det kan vara vad som helst. En känd teori är Matrix filmerna. Att människorna bara odlas för energi. Det är inte alls omöjligt egentligen hur galet det än låter. Jag säger verkligen inte att det är så, men det finns ingenting som kan motbevisa det då det såhär lätt går att ifrågasätta hela våran verkligetsbild.

Så, finns den jävla kakelugnen? Om jag ändå kunde ha normala tankar och sova.