Jag kommer bli asocial och emigrera till en öken.

Jag har sedan ett tag tillbaka gått med i ett socialtnätverk som heter Badoo. Det betraktas främst som ett verktyg för desperat folk, strax under min ålder och uppåt, där de så optimalt som möjligt kan mötas, knulla och aldrig höra från varandra igen. Jag har börjat känna att jag inte passar in där något vidare. Visst, det finns trevligt folk där men dessa är så ovanliga att de verkar utrotningshotade. Majoriteten av de "fagra" damer som dyker upp på sidan har duckface. Extremt jävla duckface. På nästan varande jävla bild. En hade 57 bilder. Bara på sig själv. Med duckface. Jag förstår inte vad det är för fel på folk. Vilken del av hjärnan är det som lurar vad jag skulle definera som attraktiva tjejer att puta med läpparna så det ser ut som doktorer från renässansen? Eller så är det fel på mig, mycket möjligt då jag ofta hatar människor.

Så jag sitter i min soffa med min holk i ena handen och datormusen i den andra. Försöker förstå varför av de dåvarande 87 personerna som sagt att de vill träffa mig inte skrivit. Som kille måste man tydligen alltid ta första steget. Lite jobbigt när man tänder på initiativ. Sedan finns det en liten subkultur på badoo, de som är pang på. Ja visst, jag gillar initiativ men vad finns det då för utmaning? Om jag inte behöver bevisa något, lära känna person och se vem som finns bakom bilden; vafan skulle jag vilja ligga med den då för? Jag kan bara inte känna passionerad attraktion på grund av en jävla bild(eller 1000 med duckface). Utan att låta som en way för feminin dramaqueen så tycker jag inte om folk som är "pang på". Det är lite desperat och äcklar mig.

Till själva emigreringen då. Den har triggats av diverse ting jag stört mig på det senaste. En av dessa ting hände idag efter gymmet inne på ica. Det var en liten söt unge vid kassan, en sådär med mega kinder, lockigt halvlångt brunt hår och två gigantiska bruna ögon. Bland det sötaste jag sett. Det var en tant som stod och betalade, hon tappade två kronor och ungen sprang fram och tog upp dem, sträckte fram dem mot tanten. Hon bara fräste något som svar, garanterat inte ett tack. Ungen bara stod där, jävligt förvirrad. Som pricken över i kommer modern och säger: "Leo! Så där få¨r du aldrig göra igen. Det går inte bara att gå fram till folk." Vad i helvete är det för jävla uppfostran? Ungen försökte hjälpa en tant och han får en spann skit. Kan inte va lätt att råka ut för detta när man är typ fyra.

Nästa ting som stör mig ofantligt är mitt vardags liv. Jag går till skolan där jag måste se glad och någorlunda anständig ut. Processen; gå upp, ta på mig, gå till skolan och spela glad. Det går tydligen inte att sitta där och se småsur ut för då glor alla surt på en. Det är ingen som frågar om något är fel, tydligen är det bättre att glo argt. Så ett leende verkar vara det mest optimala vapnet för att snabbt klara sig ur konversationer idag. Vilket är jävligt skruvat. Ett leende skall ju vara en bra reaktion på något, inte en mask för att undvika människor.

Sista tinget jag orkar ta upp är ekonomi! Den har också gått åt helvete så skall bo hos min mor i två veckor. Blir iaf göteborgare igen även om det bara är en snabbis. Ja vad gick då fel med pengarna? 4000 mindre än vad man räknat med är mycket då det är halva min inkomst. Så blir en i princip drog fri månad(räknar med cigg och alkohol) vilket känns... jätte... kul...

Så just nu känns det bättre att skutta ut genom fönstret, naken och brinnande med vilt viftande nävar där bara långfingret sticker ut.