RIDDAR KATO.

För ca en vecka sedan fann jag, JOANNA och BRUDEN en skadad duva. Jag med mitt stora hjärta av guld tyckte synd om den och frågade mamma om jag fick ta hem den.
Det fick jag inte.
Så jag fick ju istället gå och hämta den när de hade somnat och gömma den i mitt garage.
Jag tvättade den stackars duvan med varmt vatten och sårrengöring varje dag och gav den mat och vatten.
Efter att ha kommit på att det fanns en risk att den skulle upptäckas i garaget så flyttade jag den till lekstugan.
Under vingen stack det ut en stor äcklig brun köttklump. när jag märkte att den inte verkade ha någon känsel i köttklumpen (som jag trodde var vingen) efter ett dusch försök med hjälp av Jakob var jag rädd att det kanske var vingen som var rutten. Ruttet kött sprider sig ut i resten av kroppen. Detta kan hända för människor med. Då måste man amputera.
För att ta reda på om det var ruttet tog jag en skruvmejsel och tryckte lite lätt på köttklumpen.
Duvan reagerade inte.
jag tryckte hårdare.
Duvan reagerade inte.
Jag tryckte ännu hårdare.
Skruvmejseln gick rakt igenom köttklumpen.
Så nu hade jag alltså en duva med två köttslamsor hängandesb och slängandes.
Inte bra.
Jag bestämde mig för att förflytta dem från duvan.
Så jag tock häcksaxen för att klippa av dom.
Har du någonsin försökt hålla en häcksax och en duva samtidigt?
Det går inte.
Så jag satte den under en liten gallerkorg vilket gjorde att den fick lite utrymme att röra sig på vilket i sin tyr försvårade det hela.
Jag kunde alltså inte klippa av allt direkt utan fick tag i lite då och då när duvan sprang förbi.
Köttbitar och blod skvätte omkring mig. (kom ihåg att duvan inte har någon känsel, den hade inte ont av det)
Sen tvättade jag den lilla stumpen som var kvar och knöt en trasa runt det.
Nu funderar jag på om det var en tumör.

Nu har jag haft duvan, som jag döpt till Riddar Kato, i över en vecka och han är ganska tam.
Det gör mig BALL.



" alt="" class="right_img block_img">