So lost and disillusioned

Vill bara gå och lägga mig igen.
Mår så konstigt.
Förstår inte riktigt, allt var asbra när jag vaknade imorse.
Men jag ska inte gnälla.

Har kommit på hur mycket jag saknar att vara liten. När man verkligen inte hade några problem i hela världen. När mina dagar gick ut på att vakna, se på barnprogram, och sen gå hem till Sebbe och bygga med lego på hans biljardbord.
Allting var så underbart oskyldigt.