Blandat

Det är mycket som händer just nu. Mitt nya jobb är otroligt intensivt, och jag är helt slut när jag kommer hem varje dag. Jobbet är roligt, men krävande.

Personligen tycker jag att det är skönt att inte vara hemma. Jag ser inte fram emot helgerna så mycket och föredrar nya utmaningar framför den monotoni som rått det senaste året.
Jag önskar att jag hade mer tid för musik, men trots tidsbristen har jag fler idéer än tidigare när jag väl sätter mig med det.

Dagarna går snabbt, och ibland är det jobbigt att känna att avståndet till mina hemtrakter ökat eftersom jag jobbar längre norrut nu. Det är sällan jag hinner träffa vänner utanför jobbet. Det är trist att känna att ju mer jag försöker hålla kontakten, desto längre bort känns de.
Folk verkar inte ha tid att träffas längre, nu när alla har sina egna liv. Allt sker isolerat, och det verkar som om sociala medier är det enda sättet att vara social på nuförtiden. Tycker det är ganska tråkigt.

Men även om jag kämpar med depression, det ständiga grubblandet över tidigare relationer eller strävan efter att skapa nya, glädjefyllda minnen för att känna att jag lever i nuet - inte i 2016, vilket det har känts som de senaste åtta åren ? är jag inte bättre själv. Jag har upplevt mental isolering och en sådan ilska mot allt och alla att jag inte velat lämna hemmet eller engagera mig i något, eftersom jag inte känt mig tillräckligt välmående.

Jag har så många ambitioner, men det verkar alltid finnas ett mentalt hinder som förhindrar mig från att fullt ut leva ut mina innersta behov. Jag känner ofta att energin saknas, som om jag drar på en tung boja. Viljan finns där, men inte styrkan. Trots att jag inte har barn som håller mig vaken om nätterna så vaknar jag tusen gånger ändå och genomlider vardagen med ständig energibrist. Medicinen fungerar adekvat, men den tillför inget nöje i mitt liv.

En betydande fördel med mitt nya arbete är att jag är tillräckligt upptagen för att inte ha tid att sitta och fundera. Det anser jag vara gynnsamt för mitt välbefinnande.