Halvår nykter

Nu har jag klarat av ett halvår som nykter, och på senaste tiden har jag haft en hel del nya tankar med blandade känslor.

Ärligt talat börjar jag känna mig ganska trött på att vara nykter. Det är så tråkigt på många sätt, och alla dagar verkar smälta samman till en enda lång "ny dag" där ingenting skiljer vardagen från helgen. Det finns ingen belöning att se fram emot på fredag eller lördag, det är bara som vilken dag som helst. Nu när jag har varit hemma så mycket känner jag en viss frustration över att ingen dag ger mig en känsla av framsteg. Allting känns ganska likadant.

När jag blev nykter förväntade jag mig att det skulle vara som natt och dag under det första halvåret. Men till min besvikelse har ingenting egentligen blivit bättre. Jag mår fortfarande dåligt psykiskt och har väldigt lite motivation att göra någonting. Jag går till psykologen och hoppas att allting bara ska "lösa sig" om jag bara gör "det där och det där", men ingenting händer, oavsett vad jag än gör.

Jag tänker på alkohol nästan varje dag och känner ibland ett starkt sug efter det. Jag pratar ofta om andras drickande och försöker övertyga mig själv att jag har tagit rätt beslut genom att vara nykter, speciellt nu under behandlingen. Men jag har inte direkt roligt och jag ljuger för mig själv om att jag tycker att det alltid känns bra.

Visst är det skönt att slippa bakfyllorna och att inte behöva planera mina dagar efter hur jag kommer att må dagen efter en kväll med för mycket drickande, eller när någon ber mig att gå ut och handla fast jag mår dåligt. Så på sätt och vis känns det fortfarande bra, men det är inte helt lätt att ta sig igenom vardagen när jag ser alkohol överallt - på tv, i matbutiken, precis när jag går förbi systembolaget, på restauranger, när min familj firar något, eller när någon dricker medan jag sitter där med mitt bubbelvatten och låtsas att allting är okej.

Det här är nog första gången som jag verkligen känner att det suger att vara helt nykter hela tiden, och mycket har som sagt att göra med att jag inte tycker att det är roligt och att jag känner mig utanför. Jag vill också kunna ta några glas vin eller dricka öl. Men så länge jag går på behandling känns det som att jag "måste", och att det inte längre är ett fritt val som det var innan jag började med SSRI.

Jag har i alla fall satt upp ett mål till den 1:a augusti i år, då det är ett år sedan jag drack alkohol senast. Då tänkte jag eventuellt (med betoning på eventuellt) planera ett återfall och se om det är värt det, och kanske hitta något som fungerar bättre än tidigare. Men jag försöker att ta en dag i taget och hoppas att suget och längtan efter det gradvis försvinner så jag kan fortsätta vara nykter utan alltför mycket besvär och kanske kan fortsätta efter augusti också. Jag får revidera när det börjar närma sig.

Nyligen fyllde jag år och firade genom att gå ut med någon. Det var trevligt, och jag kände mig väldigt bortskämd hela dagen. Det gav mig en liten boost och fick mig att må bättre igen.

Utöver det är det EP-release på lördag, och jag ser fram emot att höra responsen.