Praktik

Praktiken börjar officiellt på måndag och jag känner mig lite orolig över förväntningarna som kommer att ställas på mig. Jag har inte varit på en arbetsplats på fyra år och har aldrig praktiserat på ett kontor tidigare. Även om det känns bra att äntligen ha fått en praktikplats efter tre misslyckade försök, så har jag också många frågor och känner ångest inför förändringen.
Hur ska jag hinna med min vardag? Kan jag hyra en replokal på helgerna? Hur ska jag få mer tid att åka hem till söder oftare och minska min sociala isolering som har påverkats av pandemin och flytten? Sådana frågor snurrar runt i mitt huvud. Dessutom oroar jag mig för hur jag kommer att komma överens med chefen och om jag kommer att passa in på arbetsplatsen.

Men trots allt känner jag mig positiv inför den nya upplevelsen. Jag tror att den kan bidra till en mer naturlig stimulans i min vardag där stressen över att behöva lära mig nya saker inte kommer att vara så påtaglig som den kan vara när man studerar. Det känns konstigt att faktiskt få tycka till på en arbetsplats, eftersom jag är van vid chefer som bara ger order och där det inte finns mycket utrymme för kreativitet eller frihet.
Samtidigt känner jag mig lite osäker och undrar om jag verkligen kommer att klara av praktiken. Jag har redan nu en känsla av bedragarsyndrom och oroar mig för att jag inte har tillräckligt med kunskaper för att lösa problem redan från första dagen. Jag hoppas att jag åtminstone får en lugnare start och lära mig alla rutiner först.

Sammanfattningsvis så känner jag mig både orolig och positiv inför min praktikstart. Jag hoppas kunna ta tillfället i akt och vidga mina vyer, även om jag vet att det kommer att ta lite tid innan jag känner mig varm i kläderna. Oavsett vad så hoppas jag att detta kommer bli bra.

Må det bära eller brista!