Kulturarbete

Det här med jobb och framtid är något som dagligen svävar i mitt huvud. Nu när jag inte har långt kvar till examenstider (för andra gången de senaste 4 åren) så börjar den här frustrerande känslan "vart ska jag ta vägen sen?" att infinna sig i vardagen.

För jag vet att det jag läser egentligen inte är så värst kul i praktiken, visst så är det något jag är intresserad av men det är inte sådär "as roligt" att jag vill sitta och läsa om det hela dagarna eller gå runt och fundera över det. Utan min tanke är att jag ska kunna komma lite högre upp från golvarbetet och i längden finansiera mitt riktiga intresse, som är musiken.

Jag önskar egentligen att jag kunde arbeta med bara musik, sitta hela dagarna 7 till 18 och producera egen musik, turnera världen över och spela in andra artisters verk, samt mixa och mastra det. Samt verkligen kunna leva på det med en dräglig lön.
Det vore verkligen den ultimata drömmen för min del, där min personlighet och musikaliska kreativitet kunde komma till sin rätt istället för att hamna i olika arkiv i glömskans bibliotek. Kulturarbete är roligt, det är inte helt logiskt och jag älskar att det inte är det.

Men ja, nu ligger jag här i sängen dränkt i olika kompendium med olika studier om inköp/import. Där långa intressanta musikstycken är temporärt ersatta av långa algoritmer i Excel, där tunga bryggor är ersatta ledtider, feta refränger till avkastning, Acapella stycken till flaskhalsar, samhällskritisk lyrik i sann progg-anda ersatt av grön hållbarhet.
Allting skrivet på formell, trist facksvenska med konkretiserade tråkiga stycken där ingen tolkning görs. Allt är mitt i prick... Hela tiden.

När jag arbetade som lagerarbetare och budchaufför så valde jag denna roll för att slippa tänka på jobb. Jag gick dit, gjorde min grej, gick hem och den 25e fick jag betalt. Ibland var jobben som att dejta mitt ex där jag om och om igen fick min roll tillsatt av någon annan och fick sluta långt innan jag ens var i närheten av 6 månaders provanställning.
Men när jag äntligen fick ett fast jobb och inte behövde tänka mer på det så vart det naturligt att mitt huvud fokuserade mer på musiken medan jag var på jobbet, för jobbet var enkelt att lära sig och jag behövde inte fundera så mycket på vad jag gjorde eftersom det alltid blev rätt. Så det blev naturligt att när jag kom hem att hoppa in i min morgonrock och börja skapa musik sekunden jag kom hem.

Men nu har jag inte haft ett jobb sen 2019 och har valt att studera för att kunna göra ett kliv uppåt från dåligt betalda fysiska arbeten till ett mer tänkande jobb. Jag tycker det hela logiska arbetet är intressant och tanken på att få göra något helt annat än att gå runt och plocka ur kartonger hela dagarna känns bra enligt mig. Men sen är det där som jag nämnde tidigare, jag bävar verkligen för att det ska vara "knappt kul" (eller ännu värre, as tråkigt) och att jag kommer hamna på platser där jag måste ta med mig jobbet hem och sitta till klockan 20 varje kväll och aldrig hinna med det jag egentligen brinner för.

Jag kommer aldrig att släppa musiken, men jag vet att satsa på musiken i dagens samhälle är fruktansvärt svårt. Chansen att lyckas är minimal och jag hatar att det är just så, jag vet att jag egentligen vill bara arbeta med kreativitet. Men jag vet att jag måste till det område där folk behövs för att ens ha en chans till att få det bättre, hoppas jag.

Kulturarbetet lär få fortsätta på fritiden... Så får vi se om jag lyckas implementera det vart jag än hamnar i framtiden.

Jag tar mitt sura äpple så länge.