Tillbaka i maskineriet.

Det var riktigt kul att få vara i Småland. Måste säga att det kändes riktigt bra att få en paus ifrån allt som varit i vardagen och få utföra lite ordentligt fysiskt arbete. Jag har inte direkt tänkt något alls på det som mina tankar brukar sväva tillbaka till och det har hela tiden känts väldigt bra. Så pass bra att jag faktiskt blev lite ledsen när jag började närma mig Stockholm igen, det kändes som att det rasade i mig ju närmare jag kom tillbaka.

Det är något speciellt med att vara och bo i skogen samt att umgänget med min farbror och farfar på något vis fick mig att "leva här och nu" istället för att drömma mig bort på sociala medier, älta gamla ex eller vara sådär löjligt irriterad som jag känner att hela mitt liv post-24 år har handlat om. Jag satt där vid bordet framför en brasa och lyssnade på farfar när han pratade om sin historia och hans engagemang som han har haft i livet, min farbror drog roliga "dad jokes" och lärde mig lite om saker och ting och att se saker ur ett annat perspektiv.
Det kändes på något vis så "hemma" för mig, enda som saknades vore om resten av familjen och att lite vänner hade varit där så hade det varit perfekt.

Visst så saknade jag sängen lite när jag kom hem. Men saknade inte att komma hem till diskussioner, det höga dånet från byggen, bilar som tutar, människor som konstant fyller ens synfält och den där obehagliga känslan av "jag måste ..."
Att man ska hamna i ett fack igen och rätta sig i ledet där endast titlar spelar roll.

Jag saknar verkligen att bo i skogen och den här resan påminde mig verkligen om att det finns fler sätt att leva livet på än att gå runt och sakta ruttna i en hamsterbur. Det finns något bättre att jobba sig mot, det går att få det enklare.

På ett sätt kan man säga att jag kände mig gjord för det livet. Skogen är målet.