Sociala medier

Det har funnits många stunder där jag har tyckt att sociala medier har varit riktigt roligt. Speciellt så brukade jag gilla Facebook innan det blev som det är just nu. Jag gillade verkligen när Facebook var som ett digitalt kollektiv där man bara hade sina vänner som man följde och kollade vad de gjorde eller tänkte. Där vissa var väldigt aktiva som verkligen delade allt de gjorde och andra som var betydligt mer inaktiva postare men som kunde kommentera eller "lurka" i hemsidans bakgrund.
De som jag tyckte var de roligaste var de som hade "milt" kärleksdrama i sitt liv som konstant uppdaterade och skrev subliminala budskap riktade mot sina arsel till "crush", deras relativt tama lidande skapade lite spänning på Facebook och man kände sig i princip som en del i den. Det var en underhållande följetong, men jag höll från att kommentera och kände ofta empati med den som blivit drabbad.

Men sedan var det också riktigt roliga diskussioner. Jag minns att valet 2010 var as kul att följa på Facebook, valnattens resultat fyllde flödet med skitarga statusar där folk bara spydde ut sin frustration över maktskiftet från blått till rött och hur det var "300 000" som röstat "fel" eftersom Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Jag minns att jag tyckte det var as kul att läsa om vad folk i min bekantskapskrets sa om valet, för det var första gången som många av mina FB vänner och riktiga vänner bekände färg. Diskussionerna var allt från intensiva sakliga debatter, kaos till rätt platta "name calling" kommentarer. Det var i princip som Flashback fast att jag kände alla användarna, jag älskade det.

Sen tyckte jag att det i största allmänhet var mycket roligare att följa andras liv. Det var dessutom roligare att dela med sig av något själv eftersom man visste att inlägget skulle bli sett och då var det roligare att dela med sig av sitt eget liv. Sen om man hade band så såg väldigt många vad man la ut, så musiken spreds sig snabbt på Facebook.

Sedan tycker jag att mycket av detta appliceras på andra medier såsom Instagram och speciellt Snapchat. Snapchat minns jag var ett medie där man kunde skicka vad som helst utan att behöva ta speciellt mycket hänsyn till vad man skickade. Vi skickade brutala skämt, fotade riktigt fula bilder eller trollade varandra hela tiden. En polare pressade gränserna så pass rejält att till och med jag till sist sa ifrån. Men det var samtidigt kul att det gick att göra och man behövde inte oroa sig alls för det som skickades eftersom det senare skulle försvinna.

Men precis som allt annat så tar det roliga slut vid en punkt. Facebook upplever jag som att otroligt många har lämnat och majoriteten av alla uppdateringar som andra lägger upp är inte i närheten av sådär syrliga eller laddade. Utan det är oftast ett ganska trist urklipp ur vardagen där det inte händer så mycket. Detta är förståeligt och jag visste redan för 12 år sedan att FB skulle bli tråkigare ju äldre vi blir. Många har blivit karriärister, andra har skaffat barn, andra är deprimerade och vissa lever i någon fantasi bland RPG/Lajv lekar. Men majoriteten har mer eller mindre försvunnit därifrån eller slutat skriva, flödet ekar tomt. Ibland kan man se någon som gör ett försök att skriva något "laddat" för att sedan bli korrigerad av sin mamma, pappa, kusin, syster/bror. Samma sak om någon byter profilbild. Som jag minns det så var det många som tyckte att FB dog i samband med att alla föräldrar/släkt gick med och la till dem det första de gjorde. Det är jävligt svårt att trycka "decline/ignorera" när ens kära mormor försöker lägga till en, fullt förståeligt.
Man blir försiktig också med vad man lägger ut eftersom man helst inte vill att samtalsämnet på nästa släktmiddag ska vara om något "skämt", "drama" eller "politiskt ställningstagande" man lagt ut på Facebook i ett desperat försök att samla likes.

Som musiker så har Facebook blivit riktigt svårt att slå sig fram på. Tiden med att dela länkar till YouTube, Soundcloud, Spotify eller göra inlägg som faktiskt blev sedda är sen länge förbi. Allting ska betalas, annonser ska ta minst 80kr för att lite drygt 300 personer ska se det och vill man överhuvudtaget nå ut så måste man pröjsa upp emot en tusenlapp eller två. Förut la man ut det gratis och det kunde sprida sig som vinden, men som sagt. Den tiden är förbi.

Instagram har jag alltid haft en blandad relation till. För å ena sidan så har det alltid kretsat kring bilder där, gärna spegelvända bilder så man tror man ser bättre ut än vad man gör IRL som man kan lägga alla möjliga filter på. Men samtidigt så är det den enda plattformen jag kan komma på som faktiskt möjliggör att man kan nå ut till andra utan att behöva ta pengar ur sin egen ficka för att finansiera anonnserna som kapitalisterna i toppen har så fint tagit fram.
Instagram upplever jag som en tjänst som sakta blivit bättre med tiden. I början kändes den som enbart en sida för selfies men har med tiden skapat möjligheten för att kunna socialisera med alla möjliga individer. Vilket faktiskt har underlättat för mig som person och som musiker.

Snapchat tycker jag tappade hela sin poäng i samband med att folk började print screena allt man skickade i princip och nu är Snapchat bara en "fancy" chattapp. Dock fattar jag inte varför folk väljer att skicka selfies med lite text istället för att skriva meddelanden om de ska chatta, jag tycker det bara ser klumpigt ut. Sen också, varför skulle någon vilja se en bild på din jävla arm eller tjocktröja med ett litet meddelande på? Eller någon suddig bild som är tagen i farten? Varför inte bara skriva istället om du inte kan fota?
Det är så många som gör det och jag tycker det är så konstigt haha.

Idag använder jag i princip bara Facebook för att kunna använda Messenger. Använder Instagram bara för att visa min fotohobby samt promota min musik och Snapchat använder jag knappt. Men jag kollar fortfarande om vännerna är aktiva och lägger ut något roligt. Visst så kanske det inte är lika spännande som förut, men det är fortfarande fint att se att vissa är aktiva än idag.
Men det är ofta som jag kommer fram till att det egentligen inte händer så mycket på något av dessa medier, det är ofta samma sak om och om igen och jag tycker att med tiden så blir inläggen färre och färre. Tråkigt? Ja, men vad ska man förvänta sig? Vi blir äldre och mer ockuperade i vardagen.

Dramat har jag tagit till Twitter och Flashback. Lite kul måste man få ha hehe.