Angående

Skolan så har jag slutat!

I think.

Fuckade upp första året på gymnasiet helt. Trots upprepade löften ifrån högstadiet - förbättring förbättring förbättring. Hemmasituationen bidrog inte direkt till något positivt. Tvärt om.
Har samlade underlag för ungefär ett betyg, E (det lägsta), i ett ämne - Etnicitet & kultur. Vilket jag heller inte slutfört, bara deltagit mest på.
Vilket förstås känns piss. Den där längtan om tre härliga år på Huddingegymnasiet är kaputt. Seriously though, jag har fan längtat sedan jag såg byggnaden för första gången för 8~ år sen.

I vilket fall, resten blev jag underkänd i. Trots att jag reducerade skolgången med 20 %, för att skjuta upp vissa svåra ämnen till ett år på komvux.
Idén, som jag fortfarande har, är att komma in på universitet för att studera statsvetenskap, och/eller filosofi i nån grad. För att komma dit har jag fortfarande ett examen framför mig att skaffa, som jag nu försvårade möjligheten för.
Planen nu är att studera på folkhögskola. Funkar tydligen som en blandning mellan gymnasium och komvux. Utbildningsupplägget är helt annorlunda, det är mer organiserat inom den specifika klassen. Och de flesta som går där verkar vara rätt mer lik mig (fo realz, har hört att det finns många aktivister, eller allmänt vänsterorienterade). Till skillnad ifrån nuvarande skola.
Annars har jag hört väldigt mycket bra om folkhögskolor generellt, en lärare till mig gick där och kan starkt rekommendera det, så en känsla av optimism har jag iallafall.

Sååå, problemen. Det verkar som att de har en åldersspärr på 18 år och över.
Då är jag körd.
Och, det verkar som att antalet utbildningsplatser är rätt få, i de flesta skolor som är centrala. Så därför måste man konkurrera. Vilket antagligen görs genom väntetidsperioden en stått i kö, åldern, eller hur lönsam man är för verksamheten, med hänsyn till tidigare betyg eller anpassning av deras nuvarande platser på vissa program.
Då är jag körd.
Anledningen till varför jag just bejakar att det är centralt (dvs i Stockholm stad) är att det tydligen är på de centrala skolorna som dessa människor jag tidigare nämnde (de som är lik mig, delar intresse, osv) går. Och det känns som att jag behöver dessa för att kunna funktionera, studiemässigt, att det är anledningen till varför jag misslyckades i den här skolan. Helt säkert finns det något i en kommun nära mig, och det blir lättare att pendla etc (jag bor med mamma strax utanför Stockholms län, fast har anknytning till SL), men jag är verkligen inte redo att i ännu en skola frysas ut och misslyckas.
Så det är ett problem.

Förhoppningsvis, med all rätt till överoptimism, så finns dessa problem inte, och blir jag intagen och får komplettera betyg för examen i någon folkhögskola, så jag kan fortsätta till det där jävla universitet, med ett extra år på nacken. Just nu har jag egentligen ingen skola, fastän att mina lärare av någon anledning förväntar sig att jag ska närvara (mitt studiebidrag är indraget sedan ett halvår tillbaks och jag är återbetalningsskyldig), så jag står löst mellan halvdana alternativ jag än inte vet någonting om. Hur saker blir.

Det här blogginlägget var menat vara privat-ikryssat, men vissa kanske är intresserade.