varför? här är anledningen.

skriver detta för att jag vill att folk ska fatta varför jag inte är som jag borde vara.


jag har dålig självkänsla, jag har dåligt självförtroende, det går skit i skolan, det är skit hemma, jag hatar allt, jag SKÄMMS för att visa mej för min familj pga mej själv, jag är bög, jag har blivigt hotad och mobbad för det, folk tittar på mej visst även om det är en posetiv sak så känns det negativt, jag har blivigt förstörd sen jag såg min pojkvän som jag älskade mest av allt vara otrogen framför mej, han gör att jag mår sämmre
genom att hålla på och skriva osm han gör på bdb m.m (FrEaKIT @ bdb)
jag försökte på nytt jag pratade med roos. efter vi träffats så slutade han vara social mot mej som om jag inte var som han hade tänkt sig. jag träffade joel när han lärt känna mej slutade han vara social som om jag inte var som han hade tänk sig. jag blev sexuellt utnyttjad av en som heter lars som var morsans gammla kompis.
det går inte äns en timme utan att jag tänker på roos för att jag saknar han så jävla mycket. jag vill att någon ska hålla om mej på nätterna, jag vill ha någon nära mej, pappa skäller alltid på mej, annelie suckar alltid när jag är på övervåningen, när jag väl kan någonting så är det alltid någon som visar sig bättre. jag ser ingen anledning till att gå upp på morgonen, jag hatar min kropp,
jag är folkskygg, jag saknar min kusin, jag saknar närheten av en kille (som vänskap), efter varje "," och "." så är det kanske en jätte liten sak för er andra men för mej så är varje sak lika stor som det skulle vara för andra att ha ett perfekt liv! att inte ha några problem, att vara
lycklig och få allt man pekar på, att vara rik och inte bli utnyttjad, att ha lyckats med allt dom en gång gjort. varje sak går inte att föreställa sig hur jag känner för hur mycket ni än försöker eller även om ni tror att ni vet. det är så långt ifrån som det kan bli. jag ser bilder framför mej över saker som hänt eller varit så det är alldeles för svårt att glömma, varje morgon tänker jag "säg mej EN bra anledning till att kliva upp" under dagen känner jag mej värdelös, jag tänker på roos minst en gång i timmen, jag undrar hur jag ska komma ikapp allt i skolan, jag ser ingen framtid jag längtar hem till mitt rum där jag får sitta ensam och vara för mej själv men ändå får jag skäll av pappa varje morgon och varje eftermiddag. det är inte bara andra folk som har minnen(som små filmsnuttar), bilder och röster inom sig.

Minnen visar han jag blev sexuellt utnyttjad av, första gången jag smsade som mest med roos, när jag såg mitt ex vara otrogen framför mej, när jag var liten och lektem ed mina vänner då allt var bra.
Röster säger att jag inte klarar av det, jag kan ingenting, varför försöka, fan vad seg du är magnus, vad har du för fel egentligen, och även dom orden och meningar som mitt ex sa när han var otrogen.
Bilder som jag ser framför mig. tex roos, mitt ex, några vänner.
och mycket mer

allt hänger ihop. allting är allt och lite till. ingenting är tomt och slut. saker jag var rädd för att komma har tydligen kommit.

för någon dag sen berättade en kompis till mej att hennes f.d bästa vän hade hängt sig själv uner natten som varit. det lät hemskt självklart men vissa stunder undrar jag hur är det att dö? varför ska man dö överhuvudtaget? vad är det som händer då? med funderingar kom jag mej själv på en fråga. vad ska man göra om det bara finns en utväg?(jag vet det finns alltid fler utväger) är detta en lösning?
JA jag mår dåligt. jag mår skit. jag säger inte att jag ska ta livet av mej för det ska jag inte. det finns så mycket att upptäcka, det finns så mycket att göra. men alla stenar inom mej gör att jag trycks ner mot marken och orkar inte hålla mej uppe.
jag vill att folk gillar mej, jag vill se värde i mej själv. jag vill ha kramar, jag vill att någon håller om mej.


(Jag söker inte uppmärksamhet. jag skriver av mej lol. eftersom det är Min blogg på ec så kan folk inte säga att jag söker uppmärksamhet eftersom det är ni själv som klickat er in på den)