Deppig som självaste fan

Nu kollar jag på en konsert med X-Japan,och tänker tillbaka på mitt jävla liv.
Ja,för det är ett jävla liv och inte på ett positivt sätt om jag säger så.

Känns allt som oftast att jag tappar fotfästet och förlorar kontrollen över mitt liv.
Jag vill så mycket,men det bara glider mig ur händerna och jag har inte ork att plocka upp det.
Och det gör att jag känner mig så in i helvete jävla värdelös som inte kan bidra.

Hmm,hur ska man göra för att folk ska få upp intresset för en?
Och nu menar jag inte få upp intresset när det gäller kärlek.
Kärlek är inget för mig.
Mår illa bara jag skriver om det nu.
Men jag trivs som fan med att vara själv faktiskt.

Och inte är jag intresserad av sex heller.
Nu kommer jag säkert att anses som helt jävla idiotisk och dum i huvudet som inte är intresserad av sex.
Men det bjuder jag på.

Är inne i en fas nu där jag känner att allt är skit jobbigt.
Och mer än någonsin nu så känner jag att jag vill åka till Japan och resa runt typ en månad eller så.
Finns så mycket kulturellt där som intresserar mig.
Åh,inte att förglömma att gå runt på massa olika live house och lyssna på bra musik.
Men får spara ett tag till först är jag rädd,då jag bara har sparat i hop dryga 23.000 än så länge.
Krävs nog mer än så om jag ska vara borta en månad.
Men skam den som ger sig heter det ju,men inom två år så ska jag vara där.

Ja och vad vill hon med detta inlägg då.
Skriva av sig massa dynga antar jag.
Finns så mycket jag vill skriva,men vet liksom inte i vilken ände jag ska börja i.
Fan,skulle lätt kunna skriva en bok om mitt liv.
Men men.
Ciao på er alla sötisar där ute,och trevlig helg på er.