Så här äckel jävla vidriga torsdagen kommit

Ja det är som rubriken säger,en äckel torsdag.
Och det är det för att klockan 18.00 ikväll så ska vi,det vill säga min familj avliva en hund.
En hund som jag aldrig trodde att jag skulle tycka om.
Han kom till oss som fyraåring,och jag kände direkt att näe fy fan jag kommer aldrig kunna knyta an till denna hund som kom som vuxen.
Inte på samma sätt som man knyter an med en valp,som man är med från början och formar.
Kunde inte ha mer fel,och ändrade åsikt omgående.
Denna i mitt tycke extremt stora Collie,inte stor som i fet men en aning större än vad rasstandarden säger blev min gullegris.
Fan vad mycket kul jag och Zorn har gjort under dessa nio år.
Tränat agility bland annat.
Gud vad denna hund har hoppat högt,över både stock och sten.

Det är med stor sorg jag nu inser att allt det roliga är över.
Över tänker du,han är ju inte bort ännu.
Men bara det att för mig är han borta mentalt redan.
Har varit med om detta ett antal gånger förut,närmare bestämt tre gånger.
Men ingen gång är den andra lik.
Tror dock inte att det kommer bli så jätte jobbigt för min del hos veterinären faktiskt,eftersom han redan mentalt är borta.
Vet dock inte hur jag kommer att regera när jag väl är där.

Kände att jag behövde skriva av mig helt enkelt.
Inte för att jag tror att nån kommer läsa detta då,men i alla fall.
Skönt att skriva av mig när jag mår dåligt liksom.
Är som rena rama terapin för mig.
Juste,måste påminna morsan om att vi ska välja enskild kremering.
Inte glömma,inte glömma.

Detta var allt för denna gång.
Over and out.