Titlar är jobbiga

Det gör fortfarande ont varenda gång jag ser någon nämna ordet Pappa eller faders figur det gör så ont och jag vill inte tänka på honom alls det har gått mer än två år det blir inte lättare med tankarna om honom jag har bara lärt mig att undvika tankarna till min yttersta förmåga men jag vet att om ett tag så kommer jag gråta enormt mycket över honom varför vet jag inte än men mina känslor som jag undviker kommer komma tillbaka till mig utan tvekan och det fruktar jag