Det är svårt att leva ett ovanligt liv har jag märkt. Ett liv som inte är supersvensson med familj, hund, bil och fem veckor semester. Samhället är helt enkelt byggt så. Det är byggt för att alla ska följa samma mall, leva samma liv. Vi ska vara samma person.
Sen finns det vissa av oss som försöker slå oss fria. Fria från samhällets regler om hur man ska leva, vem man ska vara, hur man ska klä sig och vad man ska satsa sin alldeles för korta tid i livet på. De som gör detta behöver också finnas för att alla Svensson ska kunna andas ut, veta att de själva "gör rätt" och ha någon att peka och skratta åt. It takes a fool to remain sane.
Med allt det här i åtanke, EC, vet ni vad som inte alls gör det lättare?
Kommentarerna från nära och kära. "Du begår ett misstag"
Alla är så jävla självsäkra dessutom. De vet alltid den ultimata sanningen om det enda sättet att leva som är korrekt och godtagbart, och gör man det minsta lilla som går emot den enormt ihoptryckta lilla bubbla till världsbild de har så får man snea blickar, viskningar bakom ryggen och hånskratt i Facebook-kommentarerna.
Folk ska alltid ha så jäävla mycket att säga till om.
Men vet ni vad?
Världen är inte svartvit. Och min värld kretsar fan inte kring dig.
Så tack och hej, gå någon annanstans med din skit så fortsätter jag leva mitt liv som en kung!
Hellre begå 1000 misstag och få ut maximalt av sitt eget (!!) liv än att stå och glo vid sidan av för att man av någon anledning inte kan se utanför sin lilla comfort zone!
Såå.. Följ dina inre regnbågar till slutet och lev som en KNUG! n_n
"Man lär sig av sina misstag. Men jag måste också få tillfället att begå dessa misstagen" - Det var någon som sa detta i en film tror jag men det har något i det. Om man inte får göra saker så kommer man Aldrig i hela livet lära sig något. Man måste få gå sin egen väg för att kunna hitta sig själv. Jag vet 50 åriga människor som bara "Neeh jag vill inte göra det här så jag gör något helt radikalt och crazy och jag trivs med det."
Jag är hellre tjock och lycklig än smal och olycklig.
Min mormor kunde förut säga "Vad tjock du är du måste banta." Sedan någon vecka senare kunde hon säga "Gud vad smal du är du måste äta mer." sedan en tag senare var det det med Banta igen. Tills jag kom hem ledsen och berättade för min mamma och hon då berättade för min mormor att jag hade ätstörningar.
eeehm.. Jag... tappade helt vad jag ville säga med det här svaret..... sååå ehem...
Lev som du vill! Det är ditt liv med alla positiva och negativa aspekter och du lär så länge du lever. Det är aldrig försent att hitta rätt väg.
Min faster och farmor är så. Visade en topp(som enligt mig var skitsnygg) för min faster en gång. Hennes kommentar blev: Ja den e väll fin å så, men jag tror inte den är riktigt du.
Vem f*n vet mest om mig egentligen, hon eller jag? Den meningen knäckte mitt självförtroende totalt... När min pappas mormor dog i våras gick jag inte på begravningen på grund av deras gnäll om att jag skulle se "normal" ut. Dom sa att dom inte ville att resten av släkten skulle prata skit bakom ryggen på mig. Bägge två är snälla och accepterar mig men dom är såna j*vla idiotiska hönsmammor att man bara blir tröt på't. Hade jag brytt mig om vad folk tyckte hade jag inte levt som jag gör och det gäller nog för 95% av all normbryttare. Avslutar med ett citat från några av mina största hjältar här i vår lilla trångsynta värld. "We're not stoping untill we're dead" :)
När mina vänner eller min familj säger att jag borde ändra mig för att jag är den som gör så andra mobbar mig, jag beter mig som om jag VILLE bli mobbad så inser jag hur glad jag är att jag inte är som dom, hade jag levt i deras svarta och vita verklighet hade jag aldrig upptäckt alla fina färger vår värld har! Jag insåg inte förr hur glad jag skulle bli att jag valt bort människor som skadat mig men som mina andra tidigare vänner tyckte jag skulle vara med för att passa in. Det känns som att det är vad alla strävar efter, och om man har som mål att sticka ut och göra något nytt, något som ingen tidigare provat, då får man kommentarer som till exempel att man ska komma ner på jorden och sluta drömma. Men jag gillar att drömma, mina drömmar gör mig glad och jag tror att om man kämpar för det man vill, för sina drömmar så kanske man inte lyckas men så länge man inte ger upp så tror jag på att man är/blir en inspirationskälla för åtminstone en person, till sist kanske det där som alla sa var omöjligt och FEL är alldeles rätt och något många använder/har/gör osv.
Sen vill jag tillägga att låten It takes a fool to remain sane är sjukt bra! Älskar att du skrev det!
nej vännen.....jag är fan 35 , har inte gått efter någon supermall, har kanske varit utsatt för tråkiga saker till och från, blåögd för dåliga människor, men jag kan säga....under mina 35 år har jag sett över 350 konserter! träffat i princip varenda person som för mig betydde något, vilket jag hade en lista när man var 19 o dreamer! dem har jag sett allihop! Varit i Japan massor med gånger, sett i princip hela europa. Att bo på flygplatser och vara på väg, har alltid varit min grejj....Det finns få villa vovve barn män som vill dela det livet med mig? men har jag varit lycklig....jo jag tror att skulle jag råka ut för en bilolycka just nu så kommer jag tänka " jag levde, jag har gjort ALLT jag ville med mitt liv"....kan många det?
Oerhört inspirerande kommentar!! Håller helt med om att man vill kunna titta tilbaka på att man levt sitt liv, när det än skulle ta slut! Keep doing what you love!! <3
Jag har själv haft turen att inte bli kritiserad av familj och vänner för vem jag är och mina val. Men jag tror nog att alla som inte lever efter samhälls-mallen är van alla blickar, nedlåtande kommentarer och uppläxningar om utseende, val av karriär, umgänge, val av partner, typ av förhållande, t.o.m. sexuell läggning (som om det vore valbart). Många konservativt tänkande individer behandlar en ungefär som om alla dessa faktorer är något man gör endast för att provocera och sticka folk i ögonen - när det i självaste verket bara handlar om att få leva på sina egna villkor.
Helt korrekt. Har alltid fått uppmuntran på nåt sätt av min familj, även när jag själv inte trott på det. Även om de flesta vart emot. Så har kunnat göra det som jag vill, i små steg då faktiskt många vart emot.
Jag lever inget Svensson liv. Men å andra sidan så är jag inte svensk x3 samt umgås aldrig med min familj, då mina vänner står närmare mig. Och då har jag ändå 2 familjer. 1 min biologiska familj i gävle o sen min fosterfamilj här i västerås.
Dom gillar inte alltid mina beslut men det är ju ändå mitt liv och man lär sig av sina misstag :)
Jag har under drygt 3 månaders tid gått hos en väldigt annorlunda jobbcoach som stöttar folk och verkligen hjälper dom med sina drömmar, hur overkliga dom än är.
Jag har alltid haft inställningen att jag vill hålla på med e-sport som jobb, vilket dom inte såg som ett hinder alls utan ville hjälpa mig framåt med att visa framfötterna inom den scenen. Att få jobba med folk som inte är insatt i det, men ändå vill se det hända är nog en av dom bästa sakerna som har hänt mig. Fuck samhällets normer över hur man ska leva livet. Och fuck folk som inte kan se utanför sin egna bubbla. Ingen ska få styra ens liv, bara du mot världen och ingen annan.
Håller fan med!
Liksom, du har VALT att leva såhär för att det gör dig lycklig. Om folk har problem med det kan de faktiskt hålla det för sig själva. Inga åsikter behöver sägas om man inte frågar efter dem och vafan, vadå misstag? Lev ditt liv och skit i vad de säger.
Du är perfekt precis som du är. De andra kan ta sig.
Kram. <3
Folk får peka och skratta hur mycket dem vill, det är dem som inte vet ett skit om livet egentligen. För deras Svenssonliv kan inte vara normalt och logiskt för fem öre. Och jag vet att jag aldrig kan anpassa mig till dem. ~
Tack den känslan känner jag igen... Min familj har aldrig tyckt om hur jag lever, vad jag gör. Jag har kallats för tjock, oseriös, att jag bara är tillsammans med Myaki för att vara "ovanlig", att jag borde vara mer som min syster, att jag borde göra en operation bara för att passa in i deras standard. Jag kommer nog aldrig passa in, jag är hellre en kurvig liten bbisexuell unge som åker runt på spelningar och konvent, och blir gammal och grå utan att få några ungar, and we'll have all them cats in the world 8D
kan inte leva så som samhället vill. Kan inte vara som alla andra o vill heller inte. :3
Mår egentligen bättre av att göra det jag vill, när jag vill. Klarar knappt av skolan heller. vill följa mina drömmar o må bra.
Orkar inte ha folk som säger vad jag ska göra o inte göra.
Jag gör som jag vill. :D <3
