Endigos blogg
Tjej, 33 år. Bor i Stockholm, Stockholms län. Är offline och var senast aktiv: 19 april kl. 06:13

Senaste inläggen
hej hej3 juni 2024 kl. 17:31
släppte ny låt 'ALL STAR'
24 januari 2024 kl. 16:47
pink n plastic <3
29 december 2023 kl. 21:56
hej hej selfie
21 december 2023 kl. 23:01
Casual Monday dollness
18 december 2023 kl. 19:11
ÄLSKAR <3
16 december 2023 kl. 22:16
Addicted to pink
13 december 2023 kl. 22:59
hej hej :*
9 december 2023 kl. 22:35
Intervjuad i Rockbladet!
4 december 2023 kl. 22:25
byggde en studio
1 december 2023 kl. 13:06
Visa alla
Fakta
Civilstatus: KärLäggning: Bisexuell
Intresse: Slåss
Bor: Kartong
Politik: Politik?
Dricker: Slush
Musikstil: J-rock
Klädstil: Lolita
Medlem sedan: 2010-05-18
Event
Endigo har inte lagt till några event än.
Jag skulle skriva en djup text.
Nu var min tanke att jag skulle skriva ett långt blogginlägg om mina tankar om livet, drömmar, ambitioner, mål och vad som spelar roll. Jag skulle skriva om mitt band, min roll i bandet som sångare och jag skulle skriva om hur jag saknar att spela gitarr i ett band. Jag skulle skriva om hur jag saknar känslan av att skapa en musikalisk harmoni som grund för en låt med ett instrument i handen till skillnad mot sång, som snarare är ett pålägg ovanpå den färdiga grunden. Hur jag ibland kan känna mig kreativt hämmad som sångare och hur det på ett sätt är understimulerande efter att ha spelat gitarr i band i tio år. Jag skulle även skriva om hur mycket uppoffringar man gör på daglig basis, uppoffringar för andra människor och uppoffringar för deras drömmar. Uppoffringar som de inte ser, aldrig kommer veta att man har gjort och aldrig kommer tacka en för - men uppoffringar som de aldrig hade klarat sig utan att man gjorde. En skugga på väggen som drar i trådar. Jag skulle skriva om hur det någonstans ändå blir värt dessa uppoffringar för att man vet att man gör en god sak - och trots att man får skit för andra saker så sväljer man det, för man vet att man gett samma människor mer än vad man kan förklara, och mer än de skulle tro på. Man behöver inget tack; för man vet att man gjort världen till en lite bättre plats utan att folk märker av det.
Jag skulle skriva om hur mycket jag värdesätter vänner och folk som gör saker för mig och hur svårt jag har att ta emot gåvor från vänner utan att jag tycker det känns påtvingat. Som om de inte menar det egentligen. Att det är något de gör i ren skuldkänsla eller för att de tycker synd om en av olika skäl. Att jag blir rörd när någon säger att jag är bra på något, eller att jag är en bra vän. Eller bara att frukosten jag lagade åt dem var god. Att deras morgon, som börjat dåligt, blev bättre efter att jag bryggt kaffe åt dem. Dessa stunder, ögonblick och relationer; dessa skulle jag skriva om att jag värdesatte.
Jag skulle förklara att jag ibland ifrågasätter mig själv och vad jag värderar högt; och ifall drömmar är värt priset av förlorad kärlek.
Men tyvärr hinner jag inte skriva om något av detta.
Ska på jobbintervju imorgon bitti; behöver all sömn jag hinner få.
God natt, och tack för att ni läser min blogg! <3