Nämen oj.

Trött på att bli anklagad att jag ej är Vän nog för många. Att få höra konstant;
"Men du bryr dig aldrig"
"Du skriver inte till mig längre"
"Du kommer aldrig och hälsar på mig"

Seriöst.. Går vänskap bara så långt..? Räcker det inte nog med att jag finns när det verkligen behövs? Ni finns ju inte direkt för mig hela tiden om nån gång alls, seriöst lägg av.
Spelar ingen roll hur många gånger jag lyssnar på nåns problem om mina ord och råd aldrig når dig utan du gör samma misstag om och om igen.. Självklart jag slutar fråga dig då. Men det behöver inte betyda att jag ej finns där om du behöver gråta ut eller behöver en hjälpande hand..
Spelar ingen roll om jag skriver till folk konstant längre för de är inte alltid de uppskattas. Varför ska det alltid vara upp till en och samma person att bara starta en konversation med nån.. Sen finns det perioder jag mår som sämst och då pratar jag ej med nån. Det är aldrig nått personligt om jag ej skriver. Om jag hade nått jag tyckte och tänkte om nån hade jag ju sagt det right?
Sen angående om jag ej hälsar på folk längre det finns flera anledningar. Ekonomi. Tid. Motivation Och mitt välmående.

Tycker det är tragiskt att små saker avgör om man är vän med nån eller inte.. Det är patetiskt trodde att vänskap var så mycket starkare än så.