Svårt.

Jag är rätt enkel att läsa vad jag tycker om folk.
Antingen tycker jag om dem eller inte.
Om jag inte tycker nått finns inte den människan för mig.

Men när de kommer till skillnaden mellan bekant och Vänn inom mina kompiskretsar verkar folk förstå helt fel...
Mina vänner är mitt allt! Dem jag betraktar som Vänn dem sviker jag inte, jag skulle kunna döda för dens skull å jag lider med den om den lider, jag mår bra när den mår bra etc ja ni fattar.

Medans bekanta de är människor jag står ut med, är trevlig mot å kanske delar min vardag med. Men jag skulle inte bry mig en dag om jag får veta att en människa i min stad, jag kanske gått i samma skola som eller what so ever skulle bli sjuk. Ofc r.i.p osv men hjärtligt de finns inte hos mig...

Kalla mig känslokall men de är så jag fungerar..

Sen dem som inte finns yeh enkelt dem finns inte.

Men de svåra i de hela är att få folk att förstå hur enkel jag är.
För oftast är dem så jävla komplicerade så de finns ej ord i ordboken som beskriver korrekt !
Folk jag klassar som vänner som är extremt högt för min del! Betraktar inte mig på samma nivå tillbaka och bara de hur mycket kan jag veta vad jag kan be dem om? Kan jag be dem finnas för mig så som jag finns hos dem om dem behöver mig ?
Tomma ord som ett enkelt "jag finns" "finaste" "kram" "älskar dig" eller "saknar dig"
Dem märks, Facebook, tumblr, line, mail, Skype etc. De märks för dem orden bara kommer när jag ber om dem? Måste man böna å be för nån ska bry sig att man ska betyda nått för nån annan ?

Läskigt hur olika alla är .. De är sjukt svårt att veta. När folk kallar mig "Vänn" vet jag ej om jag vågar tro på dens ord eller om dem också är tomma..