Döden

Sitter och snackar med sons_of_odin om döden.

Asså! FITT KUK! :@@

Farfar dog när jag var 11. Det var så hemskt att jag inte ens orkade med begravningen och jag älskade han över allt annat. Han var bara så trevlig. Han förtjänade inte att dö. Men han dog fridfullt i sin säng.
R.I.P

Sen dog min gammel mormor när jag var 12 vilket inte heller var kul. :(
Asså, hon var bara så jävla snäll. Och nalle hennes hund dog när jag var 10 han var den bästa hunden någonsin! Ingen kunde slå honom. Och det var bara så tragiskt när gammel mormor vart senil... Hon trodde alltid att nalle bara var ute i trädgården och lekte... Då hade han varit död i 5 år :( Till slut kände hon inte ens igen min pappa. Innan hon dog så var det knappt att hon kände igen Farmor... sin egna dotter! Tror nog aldrig jag gråtit så mycket när hon dog... Men hon är i himlen med farfar och nalle nu. Dom har det bra och önskar säkert att jag oxå hade det bra men det är svårt när några man älskar dör. Smärtan kommer alltid finnas kvar, vad som än händer :(
Sen cirka ett halvår efter gammel mormor dog så var vi tvungna att avliva min katt. Han var en av dom bästa katterna ever! Men det var bra att vi avlidade honom för han var i sån smärta och jag kommer aldrig glömma honom. Den kel glada jäveln :(<3

men... sånt är livet. Du lever, du dör. Önskar bara smärtan kunde försvinna :(