Riktigt namn:
Simon Misanthrope Civilstatus:
Upptagen
Läggning:
Inte valt
Intresse:
Slåss
Bor:
Inte valt
Politik:
Kommunist
Dricker:
Inte valt
Musikstil:
Hardcore
Klädstil:
Inte valt
Medlem sedan:
2009-01-19
.........
Är så.jävla.trött på att se ungdomar runt 20 år (oftast under 20) skaffa barn.
Jag tänker inte ens skriva en lång utläggning om varför det är dumt.
Ni är dumma helt enkelt.
Nu vill jag inte verka dömande, men alltför ofta är det folk med piercing i ögonbrynet och en epatraktor (alternativt "stylad" volvo). Eller så har de drogproblem, killen sitter i fängelse, etc etc.
Och hur i helvete tänker ni när ni springer runt med barnvagnen på stan och KEDJERÖKER?! När jag ser det så vill jag bara sparka in ansiktet på er. Just sayin'..
Och om ni nu måste ha en unge: adoptera ett barn som behöver kärlek bättre istället för att skaffa er en "egen" unge att skämma bort i eran materialistiska värld.
Världen behöver inte fler av er.
Så sant. Önskar det var lättare att adoptera, och svårare att skaffa egna ungar. Spelar liksom ingen roll hur vidrig du är som människa - du får ändå ploppa ur dig hur många ungar som helst och missköta dem.
Finns ju statistik och noga uträkningar på sånt här, Social klass 3 kallas dom. WT med andra ord.
Tur att man har en moder som jobbar med detta, så man inte begår dom misstagen. :)
jag klagar bara på folk som inte kan ta hand om sig själva och ändå vill skaffa ett barn.
Sedan skriver jag att jag inte gillar barnafödsel i en redan överbefolkad värld.
Folk som föder sin egen unge och kan ta hand om den klagar jag inte på, även om jag tycker att det är en onödig handling.
Ah, classic småstadssyndrom. Här är jag "the outkast" som är 25 och inte har barn.
Tror folk skaffar barn för det finns för lite att göra, eller är arbetslösa så de kan leva på bidrag ett tag.
För övrigt tog min gamla bästa vän bort mig från facebook med anledningen av att vi inte har nåt gemensamt längre. Och det var tydligen mitt fel att det hade blivit så. Inte det att hon fått barn och letade hus osv. Nä, jag valde bort henne när jag började umgås med mina "småpojkar".
Ja, men förlåt mig för att jag inte orkar lyssna på prat om förlossningar, barnvagnar och ömma pattar då.
Vidrigt.
Det vanligaste argumentet jag har hört är att "annars känns ju inte barnet som ens eget".
Bullshit, det är bara någon slags ägandekänsla som i mina ögon är extremt egocentrisk.
