Don't do drugs

På mindre än 3 veckor har jag sett en av mina bästa kompisar gå från att vara en normal kille till att bli psykiskt sjuk och bli inlagd på psyket.


För en månad sedan skrev han till mig och berättade att han hamnat på akutpsyket pga att hans jobb bränt ut honom. Jag sa att han fick flytta in hos mig. En vecka senare kom han till Göteborg och var skitglad över att han fick bo hos mig.
Han berättade allt som hänt honom på sista tiden. Han skulle stämma sitt jobb på pengar osv.
Han skrev dagbok under hela tiden, så den pratade han mycket om. Han berättade även om att han käkat en massa svamp då, och hur det fick honom att "upptäcka sig själv och förstå hela världen" (Senare fick jag veta att det var en psykos av detta som fick honom att hamna på psyket första gången).
Men nu mådde han bättre. Han sov mycket när han kom hit.

Sedan började han röka gräs igen. Då var det som att något kortslöt hjärnan på honom. Hans psykos trappades upp lavinartat. Han förlorade verklighetsuppfattningen totalt.
Han slutade sova. Istället gick han runt i cirklar i vardagsrummet flera timmar i sträck på nätterna.
Han blev troende (vilket är märkligt, för han är en av de största ateisterna jag har känt). Till slut trodde han t.o.m att han var Gud, på riktigt.
Han började intala sig att alla var sjuka. Han diagnostiserade sig själv och andra med olika störningar.
Han kunde babbla om en sak i 8 timmar i sträck tills han tappade rösten, och bara repeterade samma sak hela tiden.
Näst sista dagen han var här så fick han för sig att han har haft diabetes i 20 år. Så han började äta sylt för att självmedicinera sig med socker. Han åt 2 burkar sylt på ett dygn.
Då ringde jag hans mor, så hon och hans bror kom hit och hämtade honom.
Psykiatrin såg direkt att han behövde hjälp och tog in honom när han kom dit

Det var det läskigaste jag har varit med om, och det är det jag är mest rädd för i hela livet. Att det ska hända mig.
Knarka inte. Det förstör er.