Läs.

Jag står upp för mänskliga rättigheter. Jag står upp för djurens rättigheter. Jag vill att alla ska ha det lika bra och leva i harmoni.
Ändå tar jag avstånd ifrån ordet feminism. Inte för att det är något dåligt (snarare motsatsen), utan för att det är ett så laddad ord, som näst intill exkluderar allt annat än just kvinnors rättigheter.
När jag ser på jämställdhet så är det så många fler grupper än just kvinnor som har det svårt i samhället. Invandrare, handikappade, etc etc.
Häromveckan blev jag rejält utskälld av feminister när jag tog upp den här diskussionen på Facebook, mycket pga att jag uttryckte mig väldigt klumpigt, vilket jag nu i efterhand inser.
Min poäng är: Jag är en feminist, men så mycket mer.

När jag gick i 7:an stod jag för första gången upp för en annan människa. En invandrarfamilj vars dotter gick på min skola skulle bli utvisad på inhumana grunder. Vi var ett gäng på säkert över 100 ungdomar som vaktade deras lägenhet dag som natt och bildade murar för att mota bort polis och migrationsverket.
Jag kände inte familjen personligen, men min mormor bodde granne med dem och brukade bjuda barnen på godis. Men det kändes ändå bra att göra något som betydde något för någon annan. Vi gick fackeltåg och höll manifestation i kyrkan.

Senast nu i vinter blev Hagfors-bon Charles Medumas fru och barn utvisade till Ryssland, ett land han knappast kan åka till, med tanke på att han är av Afrikanskt ursprung.
Jag gjorde något så litet som att starta en facebookgrupp tillsammans med en annan tjej från Hagfors som startade en namnlista.
"Starta en facebook-grupp... Vad fan skulle det hjälpa?" tänker ni.
Det gav flera tusen namnunderskrifter, radio-inslag, fackeltåg på flera orter runt om i Sverige, manifestationer. Och kanske att några fler fick upp ögonen för sveriges invandrarpolitik.

Mycket pga musiken jag lyssnar på har jag förstått att det är viktigt att engagera sig i politik och andra människor och levande varelser.
Vi ska inte vara nöjda över att vi själva har det bra. Vi ska vara missnöjda över att andra har det sämre.

Yours truly //Simon Bredenberg