...........

Jag vet inte om jag har blivit en pretentiös jävel när det kommer till musik.
För 3-4 år sedan stod jag i en replokal och övade in synkroniserad headbanging till breakdowns. Jag spelade musik för kids som hette br00tal_murderkid_94. Jag hade flipcap och tyckte att Chelsea Grins brutala texter var det coolaste som fanns.
Jag är så jävla glad att jag inte står där idag. Inte för att jag ångrar det, utan för att jag inte saknar det. Såhär i retrospekt så ger det mig såklart perspektiv på mitt musikspektra, för jag kan fortfarande uppskatta att gå på Metaltown och lyssna på någon Bring Me The Horizon-låt. Men i största allmänhet vill jag inte komma ihåg att jag har varit en br00talkid.
Något av mina allra största musik-ögonblick var att se La Dispute i Oslo i ett litet rum med ca 25 personer i publiken. Efter spelningen går jag gråtandes fram till Jordan (sångaren) och säger att jag älskar dem. Han kramar mig och svarar "Nah man, I love YOU!".
I mina ögon är La Dispute allt det som musik ska vara: ärligt, från hjärtat och vackert.
Mitt band Eldstad spelade förband åt uppsala-bandet Domarringen förra helgen. Jag grät nog ungefär halva deras spelning för att det var så jävla fint, och att de har en sådan jävla passion i det de spelar och sjunger.
Jag har i dagens läge svårt att lyssna på musik som inte är "smart", musik som inte säger något.
Vissa klagar på att de jag lyssnar på inte kan sjunga/skrika. Jag i min mening tycker inte att "Bitch, I wanna cut you when you suck my dick. You're so dead" är en speciellt bra låttext.
Jag såg inte det stora i Håkan Hellström när jag lyssnade på hans röst, men när jag hittade hans energi och läste hans texter så blev jag kär i honom.

Snöa inte in er på att det ska låta så jävla bra. Försök hitta något som känns bra istället.