ensamhet

Aldrig har jag känt av ensamheten så illa som jag gör nu. Har alltid trott att vara singel är "woop, inga kvinnor!! får göra vad fan jag vill nu! Frihet!!". Men just nu känner jag, ÅT HELVETE MED DET!
Jag saknar det något så grymt mycket. Närheten, Vänskapen, kärleken. Ja allt sånt där. Men nu har jag bara det enda problemet en kille som kan ha. Alla kvinnor man tror tycker att just jag är speciell visar sig bara tycka om en som en bror. inget emot det eller så, men det är en glasbit i sidan enligt mig.
så ja, förlåt att man klagar här men ville fan bara få ut det på ett o annat sätt ._.