Gubben Karl och utmaning.

Igår var en livad dag.

Men vill skriva om natten just nu.
Var framme typ vid tio över två på natten sen ska man gå i en kvart hemåt typ - hemåt till andrafamiljen Tamina/Akira/Katterna liksom.
En medelålders man stannar mig och frågar vänligt om jag kan hjälpa honom bära en stor väska, tänkte jag själv hade uppskattat det mycket när jag själv bär mina tunga väskor, så jag gav honom en hjälpande hand.
Genast började han babbla på som aldrig förr, värre än hur jag själv babblar på ibland, helt ofattbart.
Allt och inget var ämnet och liksom jag själv också så avbröt han vad han påbörjade att säga typ tjugo gånger på ingen tid.. Han hade ganska intressanta saker att säga och väldigt kreativa och kul idéer där bakom pannbenet...
Dock hade jag ju sagt till Tammi att jag skulle dyka upp vid typ lite innan halv tre, men ack nej, denna man var fast besluten om att aldrig ge en en artig paus att lämna vid.
Jösses vad jag inte kunde sätta fingret på vad han ville egentligen.
Vill inte nämna alla topics han gick igenom i 24975 ord per minut, men blandat vare, så att förstå om han var smått obehaglig, klängig, allmänt social eller bara informationssamlande idésprudlare typ var svårt..?

Hur som haver höll han mig kvar i typ 40 minuter eller något ditåt, så Tammi var lagom orolig då jag inte hade svarat i telefonen eller så då jag inte helt ärligt vågade ta upp den när jag samtalade med mannen.

Stand down comedy, var ett kul koncept han introducerade dock och ville jag skulle vara provpublik i.
Apförvirringshumor. - ?

Jöööösssses, kände bara jag ville berätta om detta.
Är så skumt hur de flesta bara har allt eller inget här i nivåer av hur man kan vara social mot främlingar.

Livet är oväntat ibland.
Åjo.


Nu ska jag ta mig själv i nackskinnet och utmana mig till att göra saker jag är mesig med.
Typ sjunga ut ordentligt, spela in lite och skicka iväg.

Kram!