Förvirring, frustration, irretation, deppretion.

Jag sa just till migsjälv- detta blev bättre än jag hade tänkt mig, mamma var inte lika "gå i kyrkan!!" som hon lät tidigare, utan mer passiv och schysst."

Men samtidigt.
när jag är här,
jag kan inte göra VAD JAG VILL, vad JAG önskar, VAD JAG VILL.
Fast om jag tänker efter på vad alla andra har sagt om det så är ju vad jag vill fel
Men jag känner verkligen att jag vill det, fast samtidigt inte, samtidigt inte enu, det finns ju saker kvar liksom.
Empirisk sanning: "Den vilja du har som styrs av dina känslor, är känslobasserad, därmed inte förankrad i förnuft och verkligheten".
Det citatet må vara klokt, men jag har aldrig riktigt verkligen levt i verkligheten.
Så vad spelar det för roll?

Jag lever mer i en fiktionell värld andra kallar verkligheten.
Min värld är bättre.
Finns det bara ett sätt att komma dit?

Whywhywhy varförlämnadejagdenhemmavarförlämnadejagdenhemma, behöverdenuorkarinte.