Idag

Idag är en sådan där dag.
En sådan där dag då det skriker i huvudet mer än vanligt och jag är extra svag. Då Allt känns mer åt helvete, då knivar och speciellt döden känns så nära på huden att jag bokstavligen känner det, som en iskall kyla.
Men se senaste dagarna (måndag- tisdag) har varit som dom varit, gjort de saker som jag "måste" men inte det som jag behöver och vill, och enu mindre det som jag "måste" för mig själv, får att jag ska mår bra.
Jag har alltså gjort extremt lite, och det får mig min motstånds stryka mot rösterna att bli betydligt betydlit mindre, sådär så att det är knappt någonting. Och så är det nu.

Jag var tillochmed påväg att ringa akuten, jag vet att faktiskt borde. Men jag vet också att jag kommer inte få någon extra hjälp egentligen. Och det skulle ta ifrån mig den lilla obefintliga ekonomi som jag har kvar mm.
Det skulle iallafall inte bli bra.
Så det är på mig, jag är ju faktiskt vuxen nu. Inget fall för barnläkare att jollra med.
Så det är på mig. Att vara stark

Idag är en sådan där dag då allting känns sådär extra åt helvete.
Men jag har inte det jag behöver som sprutar in en sådan där spruta med en kick i hjärtat och själen.
Och inte heller har jag någon jävla skype då internet, min dator mm ska jävlas.
men jag hoppas det blir bättre ikväll.

Idag är en sådan där dag då solljuset inte är ljus och istället är skugga.
Men jag får vänta ut det det.
Jag får under tiden klara mig på sockersöta fantasier, musik, öl och pringles.
För jag har förlite tid att må dåligt. Jag har redan gjort det en gång idag, så varför igen?
Jag är stark.

Jag saknar förövrigt dig.