Knas, knäppt och bara fel.

Det är alla de känslor jag har just nu.

Mentalt är allt knas. Det här med kärleken är ett jävla pain in the ass. Speciellt när hon vägrar säga vad hon tycker osv. Eller när människor man tror skulle kunna vara en "partnermaterial" bara totalt dissar en. Ja, jag gillar henne. Jag behöver henne. Men jag skulle aldrig kunna leva med henne. Så därför känner jag för att möjligen hitta någon annan att falla för. Ingen som är tröst/get over her- partner. Utan någon jag faktiskt kan vara med ett bra tag och börja gilla på riktigt. Falla för ordentligt sådär jävla hårt att man inte kan leva utan h*n.

Knäppt. Det är vad som händer. Allt är bara knäppt just nu. Vet inte vad jag ska ta mig till när vänner sviker, familjen försvinner och man inte har möjligheten att sitta hos hästen hela dagarna för att man har ett JOBB att ta hand om också. Möjligen att det blir bättre där. Men jävligt osäkert.

Och bara fel. Hela min kropp går i konkurs. Illamående, smärta och ständig yrsel. KUL att vara sjuk ju. Illamåendet och yrseln har jag ingen aning om varför den finns. Smärtan i magen är för att jag är laktosintolerant MEN ÄNDÅ ska äta en jävla massa laktosprodukter. Va i helvete liksom?! Smärta i knät är ingen nyhet. Det kommer jag få leva med dagligen ändå. So, who the fuck cares?! Smärta i ryggen är också ett mysterium. Ibland är smärtan så kraftig att jag har svårt att andas. Extremt svårt att andas. Men det får man ju ta.

Förlåt för allt klagande! Men vad annars är ec till för? :*