tillit och misstro

ajjemeen.. då sitter man här..igen.. men ölen i högsta hugg och musiken skrålandes ur högtalarna. sömnlösheten tär och ensamheten förgör. att veta att man har någon och att vara med någon är två skilda saker. men de visste jag redan. jag vill ringa någon, eller egentligen inte.. jag vill att alla som känt eller känner mej ska glömma mej över en natt så jag äntligen kan bli fri från skulden. så jag kunde visa den lilla fittan vad han egentligen är värd. så jag kunde få honom lida som han fick mej att långsamt dö inombords. missförstå mej rätt, love får mej att leva, han väcker den jag var får åh så långe sen, men så fort han åker är jag tillbaka i träsket. så fort jag inte kan höra hans röst dör allt. den världen jag rör mej i ser mej inte. jag blir ett spöke och en skugga. jag Måste höras, störa och skrika för att veta att jag lever. annars är det bara som att jag inte finns. det är som att allt jag ser blir grått och dött. trädens gröna löv bleknar bort i en dimma och de en gång så blåa vattnet blir en svart gyttja som drygar sig fram genom landskapet. jag fryser inte när jag är ute, jag bränner mej inte på ljusen, jag känner inte när jag går in i saker och jag minns inte vad jag gör. jag är trött på att vara som jag är, men det som skrämmer mej ät att jag inte bryr mej längre. tidigare slutade jag tråka mej och gjorde saker, but now i just cant be botherd. och var är anledningen att hålla kontakten med folk som inte är som dom brukade när man ses. vad är anledningen till att må dåligt för andra när dom inte bryr sej om en själv? det finns ingen mening. precis som med livet.. livet har ingen mening. vi är här för att och att tro att något vi gör skulle förändra något någonsin är slöseri med tid. lol. jag vet att vad jag än skriver här så spelar det ingen roll.. ja kan alltid skylla på alkoholen, som blivit en större del av livet av nån anledning.. eller på att jag inte hade ngt annat att göra en tisdagkväll eller vilken jävla dag de nu är.. men om ni, om Du hade läst texterna jag skriver när allt blir svart, ja om Du läst texterna jag skriver utan att lägga märket till, då hade du inte skrattat nu. dom skrämmer mej, mer än dom borde. ren sanning utan draperier och försköningar.. a fy fan asså. men nog är nog och nu har ja så jävla ont i kroppen av spänningarna, så det får bli avslappnings piller och natti för mej!
chill!
/Chilli