koffeinkick och mobilknull

det är verkligen så att när allt känns på rätt väg, när saker och ting faktiskt börjar lösa sig, det är då det brakar samman. när man tror man är älksad, önskad och underbar blir man kastad ut i regnet och kylan igen, bokstavligen talat. ingenstans att sova och praktik på SR med väldigt lite att göra och för mycket kaffe leter till trötthet, grinighet och en konstant kännsla av mörker som gnager i magen.tro mej, jag vet. men vad spelar allt de för roll, när man inte riktigt vet vart man är på väg. det är ju bara att ta en dag i taget och hoppas på det bästa. och kanske, vissa dagar, att man vågar hoppas på lycka, kärlek och någonstans att ta vägen.
men om några veckor åker jag till skottland, med erik. det är Typ bestämt, men följer inte han med så åker ja fan själv. om ingen annan vill med.. jaja, det är ja inte så att jag inte kommer tillbaka, känns onödigt att behöva betala massa pengar bara för att allt faller sönder. blir till å fira jul på skolan iår. kanske nån mer som kommer stanna, men de vet man ju inte.. det blir nog mysit, får iaf en redig anledning att köpa presenter till mej själv. fast just nu orkar ja inte tänka på det.för långt fram i tiden. en dag i taget och försöka spara ihop pengar så ja kan överleva i UK. efterdet får ja dra tbk till skolan och krupa tillbaka in i min håla för att sittar/ligga å stirra i taket/väggen. nae, det är inte toppen nu asså. men de gör inget. för idag är det fredag och då får man fika på praktiken. sen kan ja sätta mej i parken och försöka pussla ihop mitt brustna hjärta..igen. orka.. kul å läsa detta då.. tur att ja "bara" har en bevakare, sry till di :/ anyhow, time to stop whining nd start being awesome!
over & ut
/Chilli