Chiisies blogg
25 år. Bor i Växjö, Kronobergs län. Är offline

Senaste inläggen
Skit19 januari 2021 kl. 18:46
Hej?
15 januari 2021 kl. 19:09
Btw
25 december 2016 kl. 21:13
I wish
25 december 2016 kl. 21:10
Snälla
30 november 2016 kl. 18:30
Hai!!!
27 november 2016 kl. 20:39
Just maybe
27 november 2016 kl. 14:39
Obs
15 november 2016 kl. 11:22
....
29 september 2016 kl. 14:35
Hallå
28 september 2016 kl. 11:58
Visa alla
en till berättelse
- Din jävla hora! Jag hoppas du dör, säger Josefin och ler.
- Du är så himla ful, skrattar Klara.
Jag går vidare till mitt klassrum och sätter mig vid min bänk... "Hora, Bitch och slampa är jag verkligen det?" Någon kastar sudd bitar på mig. Äntligen kommer läraren in.
- Tyst med er! Så där, idag ska vi börja med Tysklands historia, Säger Bert våran lärare.
Bert vänder sig och då börjar personen bakom mig att kasta sudd igen. Men jag är van... Klara och Sandra tittar åt mitt håll och flinar. De kommer säkert göra något på rasten igen, kan inte skolan sluta nu. Det ringer, alla går ut utom jag.
- Bert, jag mår inte bra...
- Sarah, det är ofta du mår dåligt. Varför?, Frågar Bert
- Sandra, Klara, Josefin och resten av klassen är inte så snälla mot mig, säger jag.
- Det är det dummaste jag har hört, de känner dig bara inte så väl, Säger Bert
Jag suckar och går där ifrån, när jag kommer ut så tafsar en utav killarna på mig... Josefin blir sur.
Slampa! skriker hon
De andra skrattar, Jag springer in på toan. "Det är bara en lektion till, bara en till. Du klarar detta" Jag gråter, Det gör ont i min kropp, jag känner hur ångesten kommer fram. Jag tar en ångest dämpande. Sedan tvättar jag av mitt ansikte. Jag går till mitt skåp och ser att det är sönder klottrat. Jag faller ihop "Varför just jag? Vad har jag gjort?" Jag reser mig igen och tar mina saker. När jag kommer in i klassrumet så är min bänk i hörnet.
Ingen vill sitta med dig, säger Sandra.
Du är så korkad och dum, skrattar Josefin.
Jag sätter mig i hörnet. Det är bättre än att sitta jämte någon annan i klassen. Lektionen går bra, ingen som kastar sudd på mig eller flinar åt mig. Jag springer ut där ifrån när det ringer . Jag tar mina saker och springer hem. Men jag har otur, Tjejerna i klassen är redan ute och väntar på mig. De puttar mig så jag faller till marken och sedan sparkar dom. Alla andra kommer ut och ignorerar mig, som vanligt. De slutar efter en stund och går ifrån skrattandes. Jag reser mig igen och går den sissta biten hem.
Sarah, vad har hänt? Frågar pappa
Inget, låt mig va! Skriker jag
Vad är det med henne? Frågar min styvmor
Hon har säkert ramlat, svarar pappa
"Han bryr sig ju ändå inte. Han tror mig inte när jag säger att jag blir mobbad. Han bryr sig inte om någoting, det ända han bryr sig om är hans nya familj. Familjen han har utan mig... Varför vill han inte förstå?
Det är mat nu Sarah! Ropar pappa
Jag är inte hungrig! Svarar jag.
Är hon inte hungrig? Frågar styvmor
Verkar inte så... säger pappa
Jag statar datorn och loggar in på skype för att prata med min ända vän... Hon är så snäll mot mig och hon påminner mig om min syster...
Hej, Jennifer. Säger jag
Tjena! Hur mår du? Undrar Jennifer
Jag mår bra... svarar jag
Du borde inte ljuga för mig, jag är din vän du kan lita på mig. Säger hon och ler
Idag... klådde några tjejer upp mig... säger jag tyst
Allvarligt, de ska få mig att gör a med! Säger Jennifer argt
Nej, gör inte det, jag vill inte skapa fler problem... Säger jag
Du har inte gjort något fel... svarar Jennifer
Jag och jennifer pratar tills det blir mörkt. Varenda gång vi pratar så mår jag bättre, jag skulle inte klara av skolan om hon inte fanns... Jag går och och lägger mig efter vårat långa samtal.
Det är dags att gå till skolan igen... första lektionen är sv och jag kommer precis i tid. Alla är tysta och lugna. Jag sitter på min plats och arbetar flitigt, men sen så blir det rast... Jag skyndar mig ut och gömmer mig på toaletten, men när jag kommer ut, så ser jag tjejerna från min klass... De har väntat på mig... De trycker upp mig mot ett hörn och börjar slåss. De säger elaka och hemska saker till mig...
Det ringer in... Jag ligger in tryckt i hörnet, jag reser mig upp och springer hem. Ingen är hemma... " Varför? Jag klarar inte detta längre. Jag orkar inta att bli behandlad så här" Jag gråter, skriker men ingen hör mig. Jag gör saker som jag inte tänkte efter, det börjar bli kallt och tyst i rummet...
Dörren öpnas till mitt rum...
- Älskling ring 112! skriker pappa...